1930- och 40-talens småhusbebyggelse - ett arv att förvalta

Kategori: Bebyggelsehistoria

Fotograf/Illustratör: Stockholms stadsmuseum.

Om vi inte i tid uppmärksammar kvaliteterna i småhusbebyggelsen från 1930- och 40-talen kan många hus gå förlorade. Gentemot kommande generationer har vi ett ansvar att bevara det som är typiskt för sin tid. Här utgör funkisbebyggelsen ett viktigt inslag. Speciellt angeläget känns det att värna om småhusbebyggelsen från denna period.

Tilläggsisolerad villa från 1930-talet. Huset har helt bytt skepnad. Träpanel har ersatt putsfasaden. Räcken, dörrar m m har bytts. Fotograf/Illustratör: Christina Engdahl
Enfamiljshuset i Sverige 1950-1980, en typologi. Fotograf/Illustratör: Ur Jonsson: Från egnahem till villa, Liber 1985.
Fasadrenoverad villa från 1940-talet. Fasaden har putsats om med rosa puts med grov struktur i ytan. Huset har fått målade vita knutar och fönsteromfattningar. Fotograf/Illustratör: Christina Engdahl

Med 1930-talet inleds en helt ny epok i svenskt bostadsbyggande. Nya stadsplaneideal med bebyggelsen fritt i naturen slog igenom. Framför allt knöts intresset till flerbostadshusens och den inre bostadens utformning. Den lilla omsorgsfullt planerade bostaden för de stora befolkningsgrupperna stod i fokus. Intresset för småhuset som bostadsform minskade.

På Stockholmsutställningen 1930 lanserades de nya idéerna om ett bättre boende och en ny arkitektur. Även om intresset var fokuserat på hyreslägenheten kom många av de nya tankarna om bostadens planlösning och organisation att påverka också småhusutformningen.

Den tidigare treordningen - matsal, bibliotek, salong - som levt sig kvar både i större lägenheter och villor ersattes av en bostadsplanlösning anpassad för familjens dagliga liv. Stora vardagsrum och mycket små sovrum börjar dyka upp i planerna. Även köken gjordes ofta små. Mått och möblerbarhet studerades noga. Dagsljusets och solbelysningens betydelse betonades.

Ny teknik och nya material korn successivt till användning och skapade förutsättningar för ett helt nytt formspråk. 1920-talets klassicism efterträddes av en saklig arkitektur utan onödig utsmyckning och dekor samt med en friare, varierad fönstersättning. Funktionalismen blev ett begrepp. I enlighet med tidens ideal utformades också småhusen med ljusa putsade fasader eller ljust målade träfasader.

Fönsteromfattningar, knutmarkeringar och dekorerande detaljer i övrigt försvann. De spröjsade fönstren ersattes av enlufts- och tvåluftsfönster utan spröjsar och i större format. Fönstren placerades vanligen nära fasadliv och snickerierna var oftast vita. På 1930-talet utformades husen också ofta med platta tak eller med flacka sadel- och pulpettak. Terrasser och balkonger blev vanligt. Räcken vid trappor och runt terrasser och balkonger gavs en lätt och ljus utformning och utfördes ofta i metall.

Funkisvillan

Många småhus från 1930-talet gavs en kubisk form och fick i övrigt en arkitektonisk utformning som väckte anstöt hos allmänheten. Funkisvillorna och funkisradhusen ansågs i likhet med lamellhusen av många som enformiga och fula.

Under 1940-talet nyanserades formspråket. Taken blev återigen brantare men enkelheten i fasadutformningen bibehölls. Idealet att forma huset utifrån inre funktionella krav levde kvar. De tidigare vita och mycket ljusa fasaderna ersattes av mörkare gråvita, gula och ockrafärgade.

Värderingarna av funkisarkitekturen har förändrats och idag kan vi konstatera att några av de allra mest uppskattade villa- och småhusområdena vi har i vårt land tillkom under 1930- och 40-talen. Inför en upprustning och eventuell ombyggnad av småhusbebyggelsen från denna period gäller det att ha förståelse för den tidens formspråk och ideal. Ovarsamhet och felaktiga åtgärder kan fä förödande konsekvenser både rent tekniskt och arkitektoniskt. Det blir inte mycket kvar av den karaktär som var typisk för funktionalismens arkitektur.

Varför förändras husen?

Bebyggelsen från 1930- och 40-talen har idag nått den ålder då en rad förbättringsåtgärder blir aktuella. Många hus har redan genomgått mer eller mindre omfattande ombyggnader. Många är å andra sidan inte alls åtgärdade utan har kvar sin utformning från tiden då de byggdes.

Eftersom husen redan från början byggdes med modern standard är det främst underhåll som behövs. Byte av stammar, nya eldragningar, ny inredning och utrustning i kök och badrum, slipning av golv, målning och tapetsering utgör alla exempel på åtgärder interiört som kan behöva vidtas och som inte behöver betyda att husets karaktär nämnvärt förändras. Men det gäller att även här ha förståelse för och ta hänsyn till det tidstypiska vid val av material och färgsättning. jugendtapeter i bostadsrummen och blommönstrat kakel i badrummet kan bli helt fel.

En ny generation med nya ideal och värderingar tar idag över de småhus som uppfördes under 1930 och 40-talen. Ofta aktualiseras en rad ombyggnads- och förbättringsåtgärder när husen byter ägare. Förutom allmän upprustning uppstår ofta önskemål om förändrad planlösning som bättre passar det nya hushållets behov. Tillbyggnad kanske blir aktuell. Skadad puts, flagnande färg och otäta terrasstak pockar på åtgärder. Eftersatt exteriört underhåll kan aktualisera byte av både tak- och fasadmaterial. Dåligt underhållna fönster -tas t ex ofta som skäl för byte till treglasfönster. Stora förändringar aktualiseras också när önskemål om förbättrad värmebalans och energihushållning skall tillgodoses. Tillsammans kan underhållsbehov och önskemål leda till att huset helt byter skepnad. Den som äger ett äldre hus har dock ett ansvar för att huset inte i onödan förvanskas.

Behövs bygglov?

Från och med I juli 1987 gäller i vårt land en ny plan- och bygglag, PBL. I PBL regleras vilka byggnadsåtgärder som får vidtas och när tillstånd - bygglov - krävs av byggnadsnämnden i kommunen.

För invändiga förbättrings- och ombyggnadsåtgärder behövs normalt inte bygglov. Man far t ex utan vidare byta utrustning i kök och badrum samt byta VVS- och elledningar. För större ändringar av planlösningen, speciellt om de berör bärande delar krävs dock bygglov. Man får också ordna uteplatser, inhägnader och skärmtak samt bygga en förrådsbod eller lekstuga på högst 10 m2 utan bygglov. För andra exteriöra förändringar gäller att byggnadens karaktär ej väsentligt förändras. Tillbyggnader, nytt takmaterial, ny fasadbeklädnad, väsentligt ändrad färgsättning är vanligen bygglovspliktiga åtgärder.

Vad som är bygglovspliktigt kan dock variera från kommun till kommun. Även inom en och samma kommun kan kraven variera, beroende på olika planbestämmelser och olika bedömning av miljöns betydelse. Ett gott råd är därför att i ett tidigt skede rådgöra med byggnadsnämnden om planerade åtgärder.

Får man låna till ombyggnaden?

Staten ger lån och bidrag främst till nyproduktion av bostäder och till ombyggnad av flerbostadsbebyggelse. För större om- och tillbyggnader av småhus samt för förbättring av omoderna småhus finns dock möjligheter till olika lån och bidrag. Lånereglerna är krångliga och ändras ofta. Det är till kommunens förmedlingsorgan som ansökan om lån skall ställas. Rådgör med byggnadsnämnden även om lånemöjligheterna.

Ändra inte planlösningen i onödan!

Som ovan nämnts utfördes bostäderna från den här aktuella perioden ofta med små sovrum. Även övriga boningsrum var ofta mindre än dagens. Möblerna var också nättare. Det kan kännas frestande att riva väggar och slå samman rum.

Förändring av planlösningen med rivning av väggar medför alltid stora och kostsamma ingrepp. Det viktigaste är att bostaden totalt sett fungerar och att tillräckligt antal sovplatser kan anordnas på lämpligt sätt. Med litet fiffighet och mindre konventionellt tänkande när det gäller rummens användning och möblering kan kanske andra kvaliteter uppnås. En god regel är således att försöka lämna bostadsrummen orörda. En ytskiktsupprustning är då allt som behövs.

Nytt kök

Ett stort rejält kök med rymlig matplats är vad de flesta hushåll önskar sig. Det kanske inte alltid går att åstadkomma i funkisvillorna där köken oftast gjordes små. Matplatsen var istället förlagd till ett sidoordnat matrum/matvrå.

I större villor fanns ofta ett serveringsrum mellan kök och matrum/matsal eller ett rum för hembiträdet intill köket. Ibland kan dessa rum slopas och köket utvidgas. Ofta får man dock acceptera det lilla köket och pussla på bästa sätt för att fä det att fungera väl.

Om köket inte har genomgått någon större ombyggnad sedan huset byggdes behövs säkerligen en rad förbättringsåtgärder. Förutom att köket sannolikt är nedslitet kan bänkhöjder vara för låga, spisen vara olämpligt placerad i hörn, skåp och bänkar otillräckliga m m. Det är däremot inte alls säkert att hela köket måste rivas ut och byggas om. Det är idag vanligt med kökskonsulenter som reser runt i villaområdena och erbjuder sig att planera och bygga om kök. För dem är det en självklarhet att få leverera ett helt nytt kök. Det gäller dock att tänka sig för och planera noga innan beslut om åtgärder fattas.

Börja med att mäta upp ditt kök! Skaffa dig handböcker och katalogmaterial. En bra handbok är Konsumentverkets Kök - planering, inredning. Figuren intill visar huvudprincipen för ett välplanerat kök där arbetsgången blir den mest praktiska. Det går inte alltid att fä plats med inredningen i rad på detta sätt. Vid vinklade lösningar måste hörnen studeras extra noga. I den enkla grundprincipen tas heller inte hänsyn till speciella lösningar - t ex spishäll och högt placerad ugn. Mikrovågsugn och andra moderna apparater kräver också utökad plats.

Det viktigaste att tänka på är dock att spisen ligger nära tappställe för vatten, att det finns en rejäl arbetsyta mellan diskho och spis samt att det finns en avställningsyta vid sidan av spisen. Spisen skall alltså inte placeras i hörn. Ibland måste köksinredningen delas upp på två parallella uppställningar med spisen på ena sidan och diskhon på den andra. Då krävs en arbetsyta såväl vid spisen som vid diskhon. Helst bör också extra tappställe finnas vid spisen.

Snickerierna från 1930- och 40-talen är oftast gediget utformade med hantverksmässigt byggda lådor och luckor. Det kan löna sig att spara delar av den äldre skåpinredningen. Äldre bänkar och skåp hade ofta mindre djupmått än dagens standard, vilket kan vara väsentligt när måtten i köket är knappa. Hyllor, vitrinskåp och specerifack kan återanvändas även om inredningen i övrigt byts ut. Skafferiet kan utgöra ett värdefullt komplement till konstkylda matförvaringsenheter.

Modemässigt

Det har gått mode i köksplaneringen och det finns idag på marknaden en mängd olika varianter av utrustning och inredning att välja på. Tycke och smak skall som bekant inte diskuteras men det kan kännas främmande i funkishusen med modemässigt alltför extrem design. Speciellt om delar av den äldre inredningen skall sparas bör den nya väljas så att helheten blir bra. Vita, blanka platsmålade snickerier är alltid rätt. Mörka luckor och luckor i ädelträ verkar främmande i dessa hus. Mörka luckor, luckor med listverk och glasade luckor är inte heller så lätta att hålla rena.

Alltför exklusiv inredning och utrustning är också svår att ersätta och komplettera. De dyrare och ovanligare modellerna ändras ofta och försvinner fort ur marknaden. Istället för att satsa på lyxinredning bör man satsa på att fä ett välplanerat och lättskött kök med god arbetsbelysning och tåliga material.

Ombyggt badrum

De flesta småhus från 30- och 40-talen försågs från början med badrum. I de allra minsta husen förekom det dock alltjämt att bostadsplanet hade enbart WC och tvättställ och att badrummet låg i källaren. När bostaden var uppdelad på flera våningsplan lade man som regel hygienrum endast i det ena planet. Ibland försågs badrummen med bänk och ho för tvätt.

Bad- och toalettrum var ofta små. I gengäld lades de nästan alltid i fasad och försågs med fönster. Golven var oftast belagda med sintrade plattor och väggarna var helt eller delvis kakelklädda. Badkaren var för det mesta inmurade med fronter i kakel.

I hyreslägenheter är de små hygienrummen ett speciellt problem. Man vill att de skall vara tillgängliga för rörelsehindrade. I småhusen finns inte detta krav. Även här kan dock utrymmet i hygienrummet behöva utökas. Av utrymmes- och planlösningsskäl tvingas man dock oftast acceptera den utrustningsstandard som huset har. De måttsnåla planlösningarna medger sällan att nya hygienrum kan byggas.

För hygienrummen gäller liksom för köken att utrustningsenheterna behöver bytas om det inte redan har skett - inte minst av hygieniska skäl. Rör och stammar kan ha tjänat ut och ledningar och anslutningar från badkar till golvbrunn vara dåliga. Ofta är det just läckage och vattenskador som initierar ombyggnad av badrummet.

Byte av WC-stol och tvättställ är enkla åtgärder. Samtidigt med att man får nya fräscha utrustningsenheter ser man till att energisparande termostatblandare monteras. Med badkaren kan det dock vara litet knepigare. Ofta har de mått som inte förekommer idag, vilket kan ställa till problem när man skall byta till nytt. De är dessutom vanligen inmurade och klädda med kakel. Ledningar och rör är inlagda i bjälklag och väggar och blandaren sitter direkt på väggen. Byte av badkar kan alltså innebära att golvet måste brytas upp och kakelväggen slås sönder. Man brukar då passa på att totalrenovera badrummet och lägga nytt golv och sätta nytt, fräscht kakel i hela badrummet. Nya rör dras utanpåliggande, vilket underlättar framtida utbyte och inspektion.

Är badrummet i gott skick och bara badkaret dåligt och slitet kan man överväga att behålla det och ge det invändig målningsbehandling eller förse det med en plastinsats.

Traditionella material lönar sig

Vid ombyggnad av badrum gäller precis som för köken att man bör undvika alltför modemässig utrustning. Om tvättstället går sönder skall man inte behöva byta all utrustning i badrummet bara för att just den blå färgen man valde när man byggde om inte längre finns på marknaden.

Även för badrummen gäller det att planera noga och satsa på tåliga och lättskötta material. Hyllor och skåp för förvaring kan ofta rymmas på väggen. Speglar och belysning har stor betydelse för atmosfären i badrummet. Glädjande nog har de flesta insett att kakelklädda väggar lönar sig i längden.

En del badrum försågs som ovan nämnts från början med särskild ho och bänk för tvätt. Om tvättmöjligheten slopas finns här möjlighet att förse badrummet med utökad utrustning, t ex extra tvättställ eller separat dusch. Inredning och skåp för förvaring eller skötplats för baby är andra möjligheter. Det kan också vara värt att behålla tvättmöjligheten i badrummet och i så fall byta ut befintlig utrustning mot modern tvättmaskin och torkmöjlighet.

Vad man gör åt sitt badrum och vilken lösning man väljer måste anpassas till husets förutsättningar och hushållets behov.

Utvändigt underhåll

Tak och fasader är i behov av kontinuerligt underhåll. Tegeltak bör inspekteras regelbundet och skadade pannor bytas ut. Rännor och stuprör bör rensas och hållas fria från löv och barr. Ett tätt och välunderhållet tak med fungerande avvattning är den bästa garantin för att undvika allvarliga skador på huset.

Någon gång kommer man dock till en tidpunkt då taket måste läggas om, fasaden genomgå en omfattande renovering och fönstren åtgärdas. Som huvudregel gäller att välja samma material och utförande som det ursprungliga. Säkrast är att använda traditionella beprövade metoder och material om vilka man vet hur de uppför sig och som i sin tur går att reparera i en framtid.

När taket skall åtgärdas brukar man som regel välja samma material som tidigare. Här talar tekniska skäl för att detta är lämpligt. Takets form och lutning samt takets detaljer har en gång anpassats till lämpligt takmaterial. Plåttak bör därför få förbli plåttak. Tegeltak bör få förbli tegeltak. Betongtakpannor ger ett tyngre och klumpigare intryck. De åldras inte heller på samma vackra och levande sätt som taktegel.

Vid avfärgning och omputsning av putsfasader ser man tyvärr ofta att man valt fel puts med alltför grov yta och ofta också fel kulör. Det kanske känns lockande att i samband med underhåll ge huset en ny uppsyn. Rosa och blå kulörer känns dock främmande på funkishusen. Målade fönsteromfattningar och knutar hör heller inte hemma på dessa hus. Det händer också att tidigare putsade hus kläs in med träpanel, vilket sällan känns riktigt. Extra konstigt blir det om huset bara delvis kläs in, t ex högst upp på gavlarna. Så utfördes aldrig husen från början.

Husets arkitektoniska uttryck

Träfasader och fönstersnickerier behöver kontinuerligt underhållas och målas. Det gäller att välja rätt färgtyp och kulör. Färgsätt i samma eller nästan samma kulör som det var från början! Täta plastfärger som gör att träet inte kan andas kan på kort tid förstöra virket. Den gamla beprövade oljefärgen är visserligen litet arbetsam att jobba med men ger i längden bästa resultatet. I färghandeln finns färgnycklar som talar om vilken typ av färg som är lämplig beroende på tidigare utförd målningsbehandling. Oljefärg kan t ex inte appliceras på ytor målade med alkydfärg. För att få ett fullgott resultat vid ommålning måste ibland den gamla färgen avlägsnas helt.
Väsentligt för husets arkitektoniska uttryck är också att detaljer bevaras. Funkisräcken i stål och nät bör inte bytas mot kraftiga träräcken. Nytillverkade ytterdörrar med i jugendinspirerad dekor passar illa till funkishusen. Det gäller att uppmärksamma hur betydelsefulla de begränsade uttrycksmedlen i funkisarkitekturen är för helheten.

Energisparåtgärder

De sista årens satsningar på energi sparande har inneburit att många småhus tilläggsisolerats utvändigt och fått helt ny fasad och nya fönster.

För att spara energi behövs sällan så omfattande byggnadstekniska åtgärder. Den som bor i eget hus är ofta medveten om att mycket energi kan sparas genom förnuftigt användande av varmvatten och utrustning. Genom att sänka rumstemperaturen någon grad och täta huset mot drag vid dörrar och fönster kan stora vinster göras. Andra enkla åtgärder är att reglera värmesystemet och förbättra verkningsgraden. Byte till panna för eldning med fasta bränslen samt installation av braskaminer och kakelugnar kan vara andra sätt att minska energikostnaderna och oljeberoendet.

Om en tilläggsisolering ändå bedöms som nödvändig bör man överväga om man inte kan nöja sig med isolering av vinds- och källarbjälklagen. I många fall kan också en måttlig invändig isolering av ytterväggarna vara ett alternativ, speciellt om huset ändå skall rustas upp invändigt.

I samband med tilläggsisolering byts ofta fönstren. Dåligt underhåll tas som intäkt för byte till treglasfönster. Fönstren från 1930- och 40-talen är dock oftast väl bibehållna. De är tillverkade av virke med bättre kvalitet än dagens fönster och har smäckrare proportioner. Det är nästan alltid lönsamt att renovera de befintliga fönstren. De går också att komplettera med en tredje ruta för att förbättra värmeisoleringen.

I funkisarkitekturen var sol, ljus och luft viktiga egenskaper. Många småhus från den här perioden har stora fönster och fönsterpartier och fönster över hörn. Dessa fönster har en väsentlig betydelse för den arkitektoniska upplevelsen, både inifrån och utifrån. De är heller inte så lätta att återskapa. I detta sammanhang får man inte glömma bort att stora fönsteröppningar i soligt väderstreck också utgör ett värmetillskott genom solinstrålningen. Med gardiner som dras för på kvällen kan utstrålningen reduceras.

Var rädd om husets karaktär

Utvändig tilläggsisolering innebär för det mesta mycket omfattande ingrepp i husets arkitektur. När putsade hus blir trähus och trähus kläs in med plåtpanel är det inte mycket kvar av den ursprungliga arkitekturen. Detaljer vid tak och sockel samt runt dörrar och fönster berörs. Fönstren hamnar i djupa nischer. Taksprång minskas eller försvinner helt. Räcken runt balkonger och vid trappor måste kapas. Sockeln måste gjutas på. Sammantaget innebär åtgärderna att hela huset ändrar karaktär.

Det finns idag utvecklade metoder för tilläggsisolering med puts eller träpanel som fasadyta och som skulle kunna komma i fråga för de här aktuella husen. Om slutresultatet skall bli bra krävs noggrann projektering. Ursprunglig materialbehandling och färgsättning bör bibehållas. Panel och byggnadsdelar som räcken, skärmtak m m kan plockas ner och återställas. För ett lyckat slutresultat bör också fönstren flyttas ut.

Litteratur

Engdahl, Christina och Dranger Isfält, Lena: Bostadsbelyggelsen från 1930- och 40-talen. Varsam ombyggnad. Byggforskningsrådet T 3:1988.

Riksantikvarieämbetet: Spara och bevara. Byggforskningsrådet T 27:1981.

Bjerking, Sven-Erik: Ytterväggar och fönster. Byggforskningsrådet T 13:1987.

Träinformation: Färg på trä. Ytbehandling av utvändigt trä. AB Svensk Byggtjänst 1979.

Engelbrektson, Elvy: Renoverade putsfasaders åldrande. Byggforskningsrådet T 14: 1984.

Planverket: Bygglov - behöver jag det? Information juni 1987.

Krantz-Jensen, Hildur: Att välja kökssnickerier. AB Svensk Byggtjänst 1978.

Rundqvist, Marie: Inredning och utrustning i bad-, dusch- och toalettrum. AB Svensk Byggtjänst 1980.

Hemgren, Per: Fönster och dörrar, AB Svensk Byggtjänst 1980.

  • Relaterade länkar:
  • Utgiven i nummer:
    1/1990
    Författare
    Christina Engdahl

    Arkitekt och högskolelektor i arkitektur, husbyggnad vid Tekniska högskolan i Stockholm.

    logotyp byggnadsvardsforeningen
    Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
    Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
    Svenska byggnadsvårdsföreningen
    Box 6442, 113 82 Stockholm
    Telefon: 08-30 17 85
    Email: kansli@byggnadsvard.se

    Cart

    Cart offcanvas

    Logga in