Verktygen som byggde Skokloster

Kategori: Övrigt

Några av de mer än femtio hyvlar som Wrangel beställde från Amsterdam 1664. Tillverkaren Jan Arendtz beskrev själv i fakturan att spånöppningarna var "skönt snidade". Handtagen är av valnöt och hyvelkroppen av rödbok. Fotograf/Illustratör: Olof Thorsbeck

Skoklosters slott är det största palats som uppförts i Sverige av en privatperson. Från mitten av 1600-talet och några decennier framåt arbetade både kvalificerade murare, timmermän, snickare, målare och smeder vid slottsbygget. Naturligtvis hade de alla sina egna verktyg med sig, men slottets byggherre försåg också en del av hantverkarna med verktyg. Det är det unika med slottets samling av verktyg. Det är inte en samling med våra mått mätt, alltså något man bara samlat på, utan verktyg som har köpts för att användas men av en slump kommit att sparas på platsen.

Skrapsvarvstål för passig- eller rosettsvarvning, tillverkade i Stockholm ca 1670 av Johan Kesamacher. Fotograf/Illustratör: Bengt Kylsberg

En av de mest framgångsrika

Låt oss ta det hela från början. På vintern 1613 föddes i det gamla stenhuset på egendomen Skokloster en pojke som kom att få namnet Carl Gustaf med efternamnet Wrangel. Mamma hette Margareta Grip och tillhörde en medeltida svensk frälseätt. Pappa däremot hade bara några år tidigare flyttat till Sverige och kom från Estland. Han hette Herman Wrangel och om honom vet vi inte så mycket. Om sonen vet vi desto mer. Han kom att bli en av de mest framgångsrika personerna i Sverige under den period som vi bland annat tack vare hans insatser kom att kalla den svenska stormaktstiden.

Genom flera decenniers mycket framgångsrika militära kampanjer och en klart medveten utrikespolitik och administration blev Sverige en stormakt i Europa. Det nya landet som steg fram på den europeiska scenen skulle snabbt också bli en konst- och kulturnation. Landet skulle bebyggas, sade rikskanslern Axel Oxenstierna. Den svenska högadeln ville inte vara sämre eller annorlunda än sina europeiska ståndsbröder. Som svampar ur jorden reste sig de högättades praktfulla hus, inte bara bostäder, utan hela miljöer som skapats för representation, och störst reste sig Greve Carl Gustaf Wrangels Skoklosters slott.

Beställning till Holland

Bygget av det nya slottet ute vid Skokloster vid Mälarens strand satte igång i januari 1654. Efter ca tio års byggarbeten var det dags för inredningsarbetena att ta vid. Det var för det ändamålet som Wrangel i februari 1664 beställde en stor omgång snickarverktyg i Holland. Föreställ er greven, som mestadels befinner sig nere på kontinenten, skrivandes till den svenska handelsagenten i Amsterdam och ber om en komplett uppsättning träbearbetningsverktyg!

Efter många turer kommer verktygen upp till Skokloster och började användas av slottets snickare. Det var profilhyvlar, bildhuggarmejslar, fogsvansar, spännsågar, skränktång, lina med kritbehållare för att dra raka linjer och några stora timmerbilor. Sammanlagt över ett hundra verktyg av den yppersta kvalitén. Kanske var det just det som var avgörande för Wrangel vid verktygsbeställningen, eller var det möjligen en modefråga? Greven var nämligen mycket trendkänslig, och de holländska profilhyvlarna representerade säkert det senaste modet.

Tre svarvkammare

Skoklosters verktygssamling består inte bara av dessa holländska lyxverktyg, för det är de verkligen, utan också av ett stort antal andra hyvlar, borrar, mejslar och sist men inte minst tre grevliga svarvkammare. Att svarva var en del av den centraleuropeiska fursteutbildningen. Lika naturligt som att behärska ridkonsten eller att kunna dansa och föra sig på ett belevat sätt skulle det vara att med ett svarvstål omforma ett av naturen producerat material efter sina egna
önskemål.

Gudomligt skimmer

I handböcker från tiden kan man läsa att Gud var den första svarvaren - han skapade klotet. Tack vare dessa idéer fick svarvkonsten nästan ett gudomligt skimmer kring sig. Människan skulle tränas i samspelet mellan hand, öga och hjärna. Dyrbara och exotiska material som elfenben och ebenholts kom till användning, men de färdiga produkterna var mest till för prydnad. Bägare på spiralvridna ben med blomformade kuppor, eller flera ihåliga klot, det ena inuti det andra. Denna svarvkonst skilde sig markant från det som den skråbundna svarvarens, inte bara i frågan om material utan även teknik. Hos furstarna var skrapsvarvning det vanliga medan skärsvarvning mest användes hos hantverkarna.

Utgiven i nummer:
4/2005
Författare
Bengt Kylsberg

intendent på Skoklosters slott

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas