Vad lär oss branden i Jönköping?

Kategori: Övrigt

Denna elcentral är mindre lämplig i kulturhistoriskt värdefulla hus. Fotograf/Illustratör: Bruno Svensson

Alla som är intresserade av byggnadskultur har med säkerhet tagit del av den förskräckande branden i Jönköping, och tänkt: Hur skall man förhindra att detta upprepas? Polisen har gjort ett mycket bra arbete och fastslagit exakt var i kvarteret branden började och att den startat i en vanlig elkontakt. Här skall jag förklara hur branden uppstod.

Elcentral av konventionell typ med porslinssäkringar och metallkapsling. Fotograf/Illustratör: Gunnar Isacsson

Katastrofen

Söndag morgon den 11 februari 2001 antändes kvarteret Arkadien på grund av ett vanligt och enkelt elfel. Tre q-märkta gårdar med byggnader från slutet av 1600-talet, 1700-talet och 1800-talet drabbades. Den unika miljön hade varit i kontinuerligt bruk från 1600-talet. Gårdsmiljöerna var intakta och kvarterens struktur var oförändrad. På Smedjegatan 28 brann trähusen ner, på nr 26 fick alla hus allvarliga skador medan nr 24 fick en del brand- och vattenskador.

Genom olyckliga omständigheter kunde en glappkontakt i ett skarvuttag före en grendosa antända det gamla kulturhistoriskt värdefulla huset. I grendosan var en frysbox och ett elelement anslutna. Branden startade i ett trapphus och hann sprida sig till grannhuset, innan brandkåren larmades.

Så gick det till

Av de foton jag erhållit från Statens kriminaltekniska laboratorium framgår tydligt vad som hänt.

1.Branden har startat i ett skarvuttag. Orsaken är med säkerhet en dåligt åtdragen skruv, som orsakat en glappkontakt. Med den stora belastning som är ansluten så blir det en betydande värme i glappkontakten. Frysbox och element förbrukar ca 2200 w, som alltså kräver en ström på 10 a. Vissa teorier säger att den värme som utvecklas i en glappkontakt blir 1/4 av belastningen, det vill säga mer än 500 watt.

2.En ljusbåge har startat i glappkontakten. Ljusbågen brinner med hög temperatur utan att säkringen löser ut, vilket är helt normalt.

3.Ljusbågen antänder mjukplasten i skarvdonet, som fortsätter att brinna av egen kraft.

4.Om ljusbågen får kontakt med skydds-ledaren eller den andra strömförande ledaren uppstår en kortslutning, som kan lösa ut säkringen eller eventuell jordfelsbrytare.
5.Plasten brinner cirka 10 minuter och är en utmärkt braständare för omgivande brännbart material.

Vem får skulden?

Den primära brandorsaken är troligen att någon »händig person« glömt att dra åt en skruv. Men att glömma är mänskligt och kan kanske förlåtas.
Men att tillåta lättantändlig plast i elkontakter etc tycker jag är oförlåtligt av våra svenska myndigheter!

Elsäkerhetsverket har erhållit mycket information om bränder i elcentraler och andra elapparater med olämplig plats, utan att reagera nämnvärt.
Räddningsverket har observerat brandriskerna med mjukplasten, men har kanske inte rättighet att vidtaga några åtgärder?

Tyvärr har jag inget bra svar på hur en framtida Jönköpingsbrand helt skall kunna undvikas. Det finns nu en stor mängd elmateriel som är godkänd enligt gällande bestämmelser, men som kan antändas av ett vanligt elfel.
Det finns ingen »brandsäkerhetsklassning« av elmateriel, men man kan själv med en tändsticka kontrollera hur lättantändligt till exempel ett uttag är, och välja lämplig typ.
Med denna risk i åtanke blir givetvis ett krav på brandvarnare mera aktuellt.

Elcentraler för kulturbyggnader

Vid fel i elcentraler och kopplingsutrustningar kan det uppstå ljusbågar med temperaturer upp emot tusentals grader och som matande säkringar inte snabbt kopplar bort (detta gäller även proppsäkringar).
Den nya moderna typen av automatsäkringar i vackra plastkapslingar i s.k. normcentraler har orsakat ett stort antal väl dokumenterade elbränder. Branden har oftast startat på grund av fukt i den trefasiga skena som kopplar samman automaterna. Ibland löser inte matande säkring ut, eftersom ljusbågen begränsar felströmmen. En liten elcentral kan brinna 1/2 till 1 timme och avger då en tjock, svart och giftig rök.

Bruno Svenssons rekommendation

1. Brandsäker placering.
2. Helst i separata elrum eller elskåp med brandtäta kabelgenomföringar
3. Undvik automatsäkringar i plastkapslingar.
4. Använd helst elcentraler med vanliga proppar i metallkapsling.
5. Centralera skall vara lätt tillgängliga.
6. Centralerna skall vara tätade mot gnagare. Undvik därför infällt montage.
7. Centralerna skyddas mot fukt och kondens.
8. Vid behov byggs ett lämpligt skåp omkring elcentralen. I detta placeras även erforderliga reservsäkringar m.m.
9. Se till att centraler och säkringar är ordentligt märkta. Tyvärr slarvas det mycket med detta.
10. Kontrollera eventuella normcentraler med hänsyn till den ovan beskrivna brandrisken.

Utgiven i nummer:
3/2001
Författare
Bruno Svensson

Pensionerad elkraftingenjör från Sävsjö, som nu går en utbildning i byggnadsvård på Qvarnarp i Eksjö. Han har jobbat med besiktning av elanläggningar, och intresserar sig särskilt för hur man förebygger bränder som kan uppkomma på grund av elfel.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas