Stockholm vanvårdar Röda Bergen

Kategori: Övrigt

- Varför ska bara fastighetsägarna ta sitt ansvar för kulturskyddet av Rödabergsområdet i Stockholms innerstad? Kommunens bristande underhåll och låga kompetens håller på att förskingra de värden som man beslutade skydda 1987. Det anser arkitekt SAR Ylva Larsson, som själv bor i området och var författare till kommunens eget miljöprogram för Röda Bergen 1989.

Stockholm vanvårdar Röda Bergen

Röda bergen i Vasastaden utgör Stockholms största samlade innerstadsmiljö som präglas av 1920-talets stadsplaneideal och arkitektur. Den grönskande utemiljön var med avsikt det stadsmässiga svaret på trädgårdsstaden. Anläggandet av stadens mark samordnades med den enskilda för att skapa en genomarbetad stadsmiljö av hög kvalitet.
Röda Bergen är därför som helhet sedan 1987 kulturskyddat som riksintresse. Stadsmuseet har bedömt att Rödabergsområdet har synnerligen stort kulturhistoriskt värde. Det gäller såväl byggnadernas yttre som hela stads- och parkmiljön.

Stadens krav på fatighetsägarna

Det medför att fastighetsägarna är underkastade särskilda krav för fastigheternas förvaltning och underhåll av det yttre. Möjligheten att förändra fasad och tak, byta entré eller fönster är mycket begränsad och bedöms från fall till fall av stadens antikvarier. Frågan är dock vad stadens förvaltning har tolkat in i sitt ansvar avseende gatu- och parkmiljön? Frågan är kanske också hur riksantikvarieämbetet uttolkar skyddet?
Idag finns ett regleringssystem för byggnaderna. Bygglov och granskning hanteras noggrant. Fasadrenoveringar följs och bygg-lov avkrävs vid minsta nyansändring. Vindarna får ej inredas. Tillgänglighetskravet via hiss är kanske inte prövat ännu. Fastighetsägarnas underhåll och omvårdnad följs och kontrolleras av stadens myndigheter. Här finns rättspraxis och handläggnings- liksom sanktioneringsrutiner etablerade. Fastighets-ägare har tvingats återställa olovligt utbytta portar till nya liknande de ursprungliga.

Vilka krav ställer staden på sig själv?

- Men: Samma myndigheter skall tillse att den egna förvaltningen sköter och vårdar den yttre miljön. Hur tar man sig an det viktiga ansvaret?
Underhållet är undermåligt och de metoder som brukas snarare sargar än vårdar. Vårdplan saknas, likaså föryngringsplan för växtligheten, likaså belysningsplan. Formulerade krav på kompetens för upprättande av upphandlingsunderlag saknas. detsamma gäller för upphandling av entreprenörer eller konsulter. Frågan är om stadsdelens politiker och förvaltning känner till eller känns vid vad de är satta att förvalta.

Träd avverkas regelbundet, senast en alm på Solvändan och två magnifika popplar på Rödabergsbrinken, dessförinnan de vattenfallsliknande pilarna vid Solvändan. De senare ersattes av okänsligt utformade teknikbyggnader. Stadens grönytor är nedslitna och upplåts som byggupplag (mot avgift?).
Belysningen ombesörjs med hjälp av olika belysningsstolpar och armaturer, som inte svarar mot miljöns kvaliteter.
Stadsdelsförvaltningen tillämpar förenklade samråd. Boende kan föra fram önskemål som snabbt tillgodoses, men detta sker utan hänsyn till skydd eller helhet. Än mindre förs frågan ut till samråd. Konsulter kopplas inte in för att tillhandahålla beslutsunderlag. Det har förvaltningen inte råd med. Rödabergarna ombeds därför att rita själva.
Boende och fastighetsägare, liksom stadens förvaltning och riksantikvarieämbetet, borde gemensamt och samordnat axla sina delar av kulturskyddsansvaret för Röda Bergen. Så är det inte idag trots att staden redan 1989 antog ett miljöprogram för området.

Så som skyddet nu tillämpas motverkar det sitt syfte. Kanske kommer skyddet till och med att ifrågasättas då det idag endast gäller fastighetsägarnas vård av husen, och inte stadens eget åtagande. I närdemokratins namn döljs en kompetensdränering i stor skala och staden har däri släppt sitt ansvar.
Röda bergen har sedan begynnelsen varit en dokumenterat älskad miljö. Den omsorgsfulla planläggningen, arkitekturens finstilthet i samverkan med grönytor är mer än väl värda att värna. Det brådskar, bristande underhåll av »hårdgjorda« ytor, marktrötthet och ålderstigen, misskött grönska sticker i ögonen.

Utgiven i nummer:
2/2002
Författare
Ylva Larsson

Arkitekt SAR, verksam med projektering, restaurering och förvaltning i privat och offentlig tjänst, konsult med större bostadsprojekt.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in