Rent utan vatten - Prov med Arte Mundit på Allhelgonakyrkan i Lund

Kategori: Övrigt

Allhelgonakyrkan från sydost. Fotograf/Illustratör: Björn Bjelke-Holtermann

Ett drygt århundrades smuts har lagt sig som en förmörkande hinna över Allhelgonakyrkan i Lund. Interiören är delvis byggd i betong, ett material som visat sig vara svårt att tvätta. Björn Bjelke-Holtermann och Jarema Bielawski berättar här om rengöringsprov med Arte Mundit, en ny metod som bland annat minimerar användningen av vatten.

Björn Ceulemans från FTB Restoration stryker Arte Mundit på masverket av betong i ett fönsterparti. Lägg märke till den smutsiga betongen nedanför penseln. Fotograf/Illustratör: Björn Bjelke-Holtermann
Detaljbild från valvkappa där rengöringsprov utförts med Arte Mundit för att avlägsna omfattande mögelbildningar. Fotograf/Illustratör: Björn Bjelke-Holtermann

En invändig restaurering av Allhelgonakyrkan i Lund påbörjades i juni. Kyrkan som uppfördes 1887-1891 efter arkitekt Helgo Zettervalls ritningar är en av hans mest välbevarade och anses av många vara en av hans främsta kyrkobyggnader i nygotisk stil.
Som monument betraktat kan Allhelgonakyrkan räknas som ett nyckelverk för kunskapen om och förståelsen för den nygotiska kyrkoarkitekturen i Sverige.
Som ett följduppdrag till en upprättad underhållsplan för Allhelgonakyrkan ombads företaget Restaurator av Lunds kyrkliga samfällighet att projektera en invändig restaurering. De pågående restaureringsarbetena omfattar huvudsakligen rengörings- och konserveringsarbeten i själva kyrkorummet, men även nyinstallationer för el, säkerhet och uppvärmning är av omfattande art.

Nedsmutsning, skador och provrengöring

Kyrkorummets väggar, valv, fönsterpartier och inredning har inte blivit rengjorda sedan kyrkan uppfördes. Ett drygt århundrade av nedsmutsning från vaxljus och övriga luftföroreningar har lagt sig som en förmörkande hinna. Tidiga problem med otätheter i de ursprungliga yttertaken av skiffer och regnvatten som okontrollerat har sköljt ner från takets vattenkastare på fasadernas tegelmurar har orsakat fuktskador i valv och väggar. Detta har invändigt yttrat sig i bland annat saltskador i teglet och vittrad puts samt skadat de putsade valvens dekorationsmålningar. Till detta kan läggas mögelangrepp på stora delar av de ytor som målats med limfärg.

I samband med skadeinventeringen och projekteringen utfördes rengöringsprover på kyrkorummets olika delar och material. Förutom att finna den metod som gav önskat resultat var målsättningen att minimera användningen av vatten.
På tegelväggarna och de putsade valvkappornas limfärgsmålningar visade sig gomma pane - en deg-liknande blandning av mjöl, vatten, kopparsulfat och målarsoda - fungera med ett gott resultat.

Betong istället för natursten

Allhelgonakyrkan uppfördes i en tid när betongen började användas allt mer. Zettervall var inte främmande för betong och cementhaltiga bruk, utan använde detta material flitigt. Kyrkorummet kom sålunda att prydas av bland annat gesimser, kapitäl och masverk av betong.
För att betongen skulle ge intrycket av natursten målades den ofta i en grå eller grågul ton, dock inte alltid. I Allhelgonakyrkan har vissa betongdetaljer målats medan andra står obehandlade. Liksom övrigt i kyrkorummet hade betongen under årens lopp blivit nedsmutsad. Särskilt fönsterpartiernas masverk var kraftigt nedsvärtade. Att finna en lämplig rengöringsmetod för just betongen visade sig vara problematiskt.
Då de utförda rengöringsproverna på Allhelgonakyrkans betongelement inte gav ett tillfredsställande resultat vände vi oss till det belgiska företaget FTB Restoration. En första kontakt med detta företag togs på den internationella stenkonserveringskongressen i Stockholm 2004. FTB Restoration har bland annat specialiserat sig på rengöring av natursten.
Företaget har utfört ett flertal rengöringsarbeten på byggnader runt om i Europa, t ex kyrkan Sagrada Familia i Barcelona och S:t Paulskatedralen i London. Efter att länsstyrelsen givit sitt tillstånd till utförande av rengöringsprover enligt FTB:s metod påbörjades testarbetet i Allhelgonakyrkan.

Förhållningssätt

Rengöring av kulturhistoriskt värdefulla miljöer ställer höga krav på val av metod. Rengöringen ska vara effektiv, dvs leda till önskvärt resultat. Vad som är önskvärt formuleras i samråd mellan beställaren, antikvarien och projektören utifrån objektets kulturhistoriska värde, dess samspel med sin omgivning, nedsmutsningsgraden, funktionen, materialets och ytskiktets beskaffenhet, och så vidare. Det är med andra ord många olika faktorer att ta ställning till innan man kan formulera en målsättning. För Allhelgonakyrkan gällde det att: "befria" kyrkorummet från smutsen och dess "förmörkande effekt". Målsättningen är att återställa kontrasterna i de medvetet valda materialen så att såväl byggnadskonstruktion som estetiska värden tydliggörs. Materialens åldrande och tekniska egenskaper medför naturligtvis att ursprunglig lyster och stringens inte kan nås fullt ut. I detta får läggas ett värde av patina.

Val av metod

Utifrån detta hade vi att välja en eller flera metoder som uppfyller en mängd andra kriterier. 

1.    Metoden ska på kort och lång sikt vara skonsam mot underlaget.

2.    De material som används vid rengöringen ska vara reversibla, dvs inte bli kvar i materialet.

3.    Med tanke på den känsliga interiören och kyrkans skadehistoria (fuktskador och saltutfällningar) ska användning av vatten minimeras.

4.    Metoden ska vara acceptabel ur miljö- och arbetsmiljösynpunkt.   

5.    Den ska inte vålla obehag (lukt, damm och buller) för kyrkobesökare och andra som vistas i rummet 

6.    Den ska inte bidra till nedsmutsning av kyrkans inventarier eller övriga inredningsdetaljer.
Med dessa kriterier som grund kunde vi snart avfärda de flesta praktiserade metoder som tillämpas vid rengöring av stora interiöra arkitekturelement. Varken traditionella kemiska eller mekaniska rengöringsmetoder uppfyller alla kriterierna samtidigt.
Kemisk rengöring förutsätter användning av vatten under och efter själva processen för att avlägsna restprodukterna. Mekaniska rengöringsmetoder i form av blästring måste avfärdas, då de antingen dammar eller blöter ned byggnaden. Dessutom medför dessa metoder tillämpade inomhus kostsamma åtgärder nödvändiga för att skydda personal och kyrkans inventarier och fasta inredning. Laserrengöring är fortfarande mycket kostsam och kan leda till oönskade färgförändringar. 
Även om gomma pane uppfyller alla uppräknade kriterier kom den till korta på betong. Därför föll alltså valet på Arte Mundit från det belgiska företaget FTB Restoration.

Arte Mundit

Rengöring med hjälp av inpackning har i konserveringssammanhang i Sverige praktiserats i minst tre decennier. Principen är att en vattenlösning av en eller flera ytaktiva kemikalier blandas med kemiskt neutral, icke reaktiv tixotrop pasta. Pastan penslas eller stryks ut över det smutsiga området och lämnas att verka.  Genom att låta kemikalierna verka under en lång tid behöver man varken använda starka rengöringsmedel eller höga koncentrationer av de ingående kemikalierna. Verkningstiden och materialens uppsugningsförmåga gör så att säga det mesta av arbetet.  
Pastan eller inpackningen avlägsnas efter en tid mekaniskt. Resterna av den upplösta eller kraftigt försvagade föroreningen avlägsnas med vatten och vid behov med mekanisk rengöring. Tendensen har sedan 80-talet varit att minska kemikalieanvändningen och anpassa recepten efter arten av föroreningen.

Djuprengöring utan vatten

Arte Mundit är en vidareutveckling och förädling av den i konserveringssammanhang allmänt praktiserade inpackningsmetoden. I Arte Mundit har det absorberande medlet - pastan, lera, cellstoff eller metylcellulosa ersatts med latex-emulsion. Den aktiva kemikalien är EDTA (Etylendiamintetraättikssyra) som ingår i en mängd rengöringsrecept och som i förening med olika absorbenter används vid borttagning av gipskrustor samt koppar- och järnfläckar. I Arte Mundit, som tillverkas i fem olika typer, ökar tillsatsen av EDTA från typ 2 till 5 upp till max <10 %, medan typ 1 är en ren latexemulsion. 
Det nya med Arte Mundit är att användning av vatten minskar till ett minimum, samtidigt som rengöringen fortfarande verkar på djupet i materialets porer. Detta medför att rengöringen inte sätter igång migrationen av eventuella salter och att den inte orsakar fläckar (men följaktligen inte heller löser befintliga vattenlösliga fläckar). Vid användning av typ 1 sker rengöringen mekaniskt medan tillsatsen av EDTA gör metoden till en kemisk och mekanisk rengöringsmetod.

Flera fördelar

Fördelarna med Arte Munditmetoden är förutom ingen eller minimal användning av vatten att den inte vållar obehag i form av damm eller lukt. Den är lätt att applicera och avlägsna och medför ingen mekanisk nötning av materialet. Den är dessutom miljövänlig - avfallet klassas av Kemikalieinspektionen som ofarligt givet att rengöring inte utförts på kontaminerat material. Metoden kan tillämpas på alla ytor av natursten, betong och tegel, utom i fall av pågående vittring i form av sandning/upplösning. Rengöring måste i sådant fall föregås av stabilisering av det vittrade ytskiktet. Förbehållet gäller generellt alla rengöringsmetoder.
Rengöring med Arte Mundit på arkitekturdetaljer i betong har visat sig vara effektiv och stärkt oss i vår uppfattning om metodens fördelar. En oförutsedd effekt av Arte Mundit har - till muralmålerikonservatorernas glädje - visat sig vara den framgångsrika användningen av produkten av typ 1 för borttagning av mögelfläckar i de limfärgsmålade valvkapporna.

Inget universalmedel

Arte Mundit är emellertid inte, lika lite som någon annan produkt eller metod, att betrakta som ett universalmedel. Det är till exempel  fortfarande i stort sett omöjligt att i förväg avgöra vilken av de fem typerna som kommer att visa sig mest effektiv. På vissa tegelytor har gomma pane visat sig både snabbare och minst lika effektiv. En viss användning av vatten (i fuktig svamp efter avlägsnande av gummifilmen) har också visat sig förbättra rengöringseffekten avsevärt. 
För konservatorer bör introduktionen av Arte Mundit innebära att de fått ännu en utprövad, effektiv och användarvänlig rengöringsmetod som i vissa fall kommer att kunna ersätta mera arbetsintensiva och hälsovådligare metoder. För våra byggnader innebär den en effektiv och samtidigt skonsam och kontrollerbar rengöring, vilket i slutändan medför en längre livstid. Och det är inte helt fel - med tanke på vad byggnadsvården handlar om.

Utgiven i nummer:
1/2006
Författare
Björn Bjelke-Holtermann, Jarema Bielawski

Björn Bjelke-Holtermann byggnadsantikvarie.

bjorn.bjelke-holtermann@restaurator.com

Jarema Bielawski stenkonservator.

jarema.bielawski@restaurator.com

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas