Nytt ljus över staden

Kategori: Övrigt

Mot slutet av 1990-talet utvecklades belysningstekniken kraftigt. Samtidigt förändrades synen på gaturummets ljussättning. Då genomfördes belysningsprojektet "Ljus på Vasagatan" i den riksintressanta kulturmiljön i Göteborg. Lars Ocklund berättar om projektet – från tävling till färdigt resultat.

Att våra städer är belysta är något vi tar för givet. Vi förväntar oss att även efter mörkrets inbrott kunna ta oss fram i trafiken och använda det gemensamma "vardagsrum" som staden är. Det handlar om grundläggande trygghet, säkerhet och i förlängningen – demokrati.

Alltifrån de första gasljusens fasta ljuspunkter i gaturummet har belysningen i städerna handlat om att få maximalt med ljus utifrån de tekniska förutsättningar som fanns. Gaslyktorna placerades som fyrar i utvalda gathörn för hastande stadsbor att kryssa mellan. Med det elektriska ljuset kunde ett tätare mönster av stolpar och fasadmonterade lyktor binda ihop de tidigare öarna av ljus.

Kraven på gatubelysningen ökade ständigt och på 1950- och 1960-talen var det biltrafiken som formade hur belysningen i våra städer såg ut. En standard kallad rebel, "Regler för belysning – Föreskrifter och allmänna råd för stationär trafikbelysning", utgick från behovet av ljus på en landsväg så att en förare av ett fordon skulle hinna uppfatta ett hinder och få stopp på fordonet i tid. Det var ett renodlat tekniskt perspektiv som resulterade i att man från stolpar, konsoler och linor, åtta–tio meter höga, med 30 meters avstånd eller mer, lade ut en jämn matta av ljus över gatorna. Stadens karaktär, höjd och färgsättning togs sällan hänsyn till.

Fasader lystes upp, om man hade tur, av spilljus från "landsvägsbelysningen". Denna princip dominerade ljussättningen i städerna till slutet av 1990-talet. Då började ljustekniken utvecklas i en rasande fart med nya ljuskällor och effektivare sätt att ta hand om och styra ljuset. Utvecklingen gav oss ljusarkitekter bättre förutsättningar att placera ljuset där det behövdes som bäst.

Från idé till projekt – Vasagatans belysning
I slutet av 1990-talet utlystes en idétävling med syftet att "utifrån konkreta miljöer visa hur ljuskvalité, personlig trygghetskänsla i utemiljön och säkerhet vid elanvändning kan skapas samtidigt som elanvändningen effektiviseras". Ett delområde i tävlingen var Vasagatan i Göteborg. Vasagatan karaktäriseras av en majestätisk allé, placerad mitt i "norra Europas bäst bevarade stenstad", som i hela sin längd flankeras av ståtliga fasader från förra sekelskiftet. Gatan är hårt nyttjad både på längden och tvären av spårvagn, buss- och biltrafik, cyklister och fotgängare.

Det vinnande förslaget ställdes av arkitekten Lars Fredén. Grundtanken var att mitt i körbanan, där bilar, bussar och spårvagnar tar sig fram med egna strålkastare, är inte behovet av ljus lika starkt som på trottoarer och i trädallén där de oskyddade trafikanterna färdas.  Därför ville man flytta ljuset från vägbanan till cykelbanan, trottoarerna och fasaderna. Ljusare fasader underlättar avståndsbedömning och stadsrummet blir lättare att "läsa av", vilket i sin tur gör att miljön upplevs som tryggare.

Göteborgs Stads Trafikkontor var intresserade av idén och ville utreda ett genomförande. Undertecknad fick, tillsammans med Björn Lindgren på Trafikkontoret, i uppdrag att driva projektet fram till förverkligande.

Flera frågeställningar
Hur skulle vi då gå till väga? Att som tidigare godtyckligt placera ut armaturer på jämna avstånd längs med de antikvariskt riksintressanta fasaderna var inte något alternativ. En noga anpassad placering på fasaderna var betydligt bättre men krävde medgivande från fastighetsägarna. Aldrig tidigare har så många fastighetsägare engagerats i ett belysningsprojekt.

Frågeställningarna var flera: Vad skulle ljuset utföra? Vilken placering i sid- och höjdled skulle då behövas? Vilken armatur skulle klara detta utan att (för)störa intrycket i den kulturhistoriskt känsliga miljön? Hur skulle armaturerna monteras på de ofta rikt ornamenterade fasaderna utan att dessa skadas?

Prov, mätningar och samråd
Under några hektiska höst- och vintermånader arbetades projektet fram. Diskussioner fördes med länsstyrelsen och Stadsmuseet om val och placering av armaturer. Provarmaturer monterades med olika ljuskällor, höjder och avstånd. I allén med gång- och cykelbana provades stolp- och linarmaturer. De olika sträckorna mättes upp och utvärderades. Luxmätaren användes flitigt för att ge oss en uppfattning om befintlig och önskad ljusnivå, men framför allt använde vi ögonen. Efter att ha mätt upp i det närmaste varje yta, horisontal som vertikal, stod en sak klar – inget instrument kan mäta sig med det mänskliga ögat.

Efter många prov, mätningar och samråd på plats med både länsstyrelse och kommun var vi framme vid ett förslag som var praktiskt, estetiskt och tekniskt genomförbart. Armaturvalet föll på två klassiskt tidlösa armaturer från thorn, Viktor och Viktoria, båda försedda med en 70 W cdo-ljuskälla avsedd att ge ett vitt "krispigt" ljus med mycket god förmåga att återge färg och samtidigt ha en acceptabel livslängd. Ljuset över gång- och cykelbanan löstes med en Viktor pendlad från lina i mitten av allén. Här var problemet att få armaturerna på någorlunda samma höjd, men placeringen på fasad var lite klurigare.

Fasaderna i stenstaden är rikligt utsmyckade. Ornamentik delar in fasaderna i fält och ytor av olika storlek och form. Det blev en utmaning att ta fram en konsol som skulle klara av att "landa" på en fasadyta som i vissa fall hade ganska olika djup. Dessutom måste konsolen vara anpassad till den valda armaturen. Konsolen behövde vara tidlös, klassisk och dessutom flexibel i sina stödben. Vi skissade, vände och vred och till slut föddes konsolen Wasa.

Fastighetsägarna informerades
Komna så långt i projektet sammanställde vi all information i en skrift där vi förklarade bakgrunden till projektet och fördelarna med det nya ljuset. Skriften innehöll även en detaljerad studie av varje armaturs exakta läge på respektive fasad.

Under arbetets gång hade vi stött på Stiftelsen Göteborgs Stenstad som verkar för bevarande och utveckling av just den stenstad Vasagatan är placerad i. Via stiftelsen kunde vi samla och få kontakt med alla fastighetsägarna längs gatan.

Med den välfyllda informationsskriften under armen tog vi personlig kontakt med var och en för att presentera och förklara visionen om "Ljus på Vasagatan". Ett något överambitiöst tilltag kan tyckas, men eftersom det var ett pilotprojekt, det första i sitt slag i Göteborg, valde vi att göra det grundligt och inte lämna något åt slumpen.

Detta visade sig vara ett riktigt val. En efter en meddelade fastighetsägarna att de tyckte förslaget var mycket bra och att man ställde sig bakom det. Bygglov söktes och Trafikkontoret upprättade avtal reglerande ansvar, drift och service med mera för var och en av fastighetsägarna.

Montage
När placeringen och utformningen av konsolerna var fastslagna vidtog bygget av anläggningen. Vid all ljusplanering vill alla ha ljuset och ibland även armaturen synlig, men ingen vill se kabeln som förser lampan med elektricitet. På grund av områdets kulturhistoriska känslighet var det viktigt att göra kabeldragningar så dolt som möjligt.

Vi startade med att samla de elektriker som skulle utföra arbetet till ett möte. Vid mötet gick vi igenom hela projektet från bakgrund till förväntat slutresultat. Vi gjorde också en överenskommelse att montörerna vid minsta tveksamhet hellre skulle fråga en gång för mycket än en gång för lite. Vi tryckte hårt på att de skulle höra av sig om de, med sin erfarenhet, under arbetets gång såg något som kunde förbättras.

Detta visade sig vara rätt väg att gå. Med de engagerade montörernas kunskap och praktiska erfarenhet blev resultatet bättre än någon kunnat tro. Kablarna lades i många fall i långa omvägar för att inte störa arkitekturen mer än nödvändigt. På vissa avsnitt målade vi kabeln för att få den att smälta in. Hänsynen till fasaderna styrde över både konsolplaceringar och kabeldragning.

På vissa fasader hamnade armaturerna i sådana lägen att det störde, det lyste in i lägenheterna. Armaturtillverkaren kunde inte hjälpa oss. Vi tog då själva fram ett bländskydd, ett i armaturen invändigt raster av metallameller, som motverkade störande ljus utan att hindra ljuset till trottoar och gata. För att kunna sänka höjden på armaturerna och ge belysningen en "mänsklig" skala, hade antalet ljuspunkter fördubblats, men med förbättrad teknik halverades energiförbrukningen.

Ljuset på Vasagatan blev snabbt en naturlig del av stadsrummet. På frågan "Vad tycker du om den nya belysningen?" fick man svaret "Är det något nytt? Har det inte alltid sett ut så här?" Ljussättningen, val av armatur och konsol tillsammans med engagerat montage gör att anläggningen harmonierar med de vackra fasaderna och att ljuset ses som en naturlig del av stadsrummet.


SKAPA STÄMNINGEN MED LJUS 
Ljus bygger rum. Med olika ljussättning kan man skapa olika stämningar i rummet – något som använts inom teatern i flera hundra år. Mer eller mindre medvetet gör vi så även hemma. Sällan har man samma belysning på middagsbjudningen som när man städar inför kalaset.

Flexibilitet. Grundtesen är att få ett flexibelt ljus. Många ljuspunkter är bättre än några få. Blanda gärna olika ljuskällor, men gör det med eftertanke. Låt kompaktlysrör och energisparlampor stå för allmänljus och glödlampor och kalljushalogen vara spot- och accentbelysning.

Riktning. Ljus på vertikala ytor underlättar rumsuppfattningen och skapar trygghet. Rikta ljuset mot logiska objekt. Skulpturer, tavlor, växter eller annat ni vill lyfta fram. I trädgården kanske det blir en vacker stenmur, ett knotigt träd eller den nysnickrade spaljén nere vid garaget, men se upp med bländning.

Ljusnivå. Satsa på dimmer. Att kunna ställa ljusnivån efter behov ger flexibilitet och ökar livslängden på glödljus avsevärt. Lätt att få en äldre effekt.

Modellera ljusnivåerna. Med enbart allmänljus blir det gärna platt och tråkigt. Med enbart punktbelysning skapas dramatiska kontraster som blir påfrestande i längden. Stora kontraster mellan ljus och mörker tvingar ögat att jobba hårt och gör oss trötta. En läshörna mår bra av att ha både allmänljus och punktljus i harmoni med varandra.

Prova först. Ett bra sätt, i synnerhet för exteriörbelysning, är att innan man köper lampor låna hem provexemplar. Koppla in de olika armaturerna med rejäl förlängningskabel, testa olika scenarier och förbered för en annorlunda och inspirerande familjekväll.

Utgiven i nummer:
4/2008
Författare
Lars Ocklund

är ljusarkitekt verksam vid Archidea AB i Göteborg.

 

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas