När larmet tystnar

Kategori: Övrigt

Vad är gammalt och vad är nytt? Sickla galleria är inrymd i den gamla packhallen. Tillbyggnaden mot gatan, till höger i bild, anpassades till packhallen och kan vara svår att avläsa som ny.

Återanvändning av gamla industriområden för nya verksamheter är trenden som kom för att stanna, åtminstone i områden som är intressanta att exploatera, för det är fastighetsägare och byggbolag som driver på. Stockholms länsmuseum och länsstyrelsen har studerat omvandlingen av fyra industriområden i Nacka och sett att bevarandefrågan utvecklats, men det är långt ifrån allt som får vara kvar. Cecilia Pantzar diskuterar här vad som händer när larmet tystnar.

Ofta är det generella industridetaljer som bevaras, t ex en travers eller en skorsten. Tydliga industrihistoriska markörer som har fördelen att inte vara i vägen för den nya verksamheten.
 I arbetet att göra området attraktivt för nya aktörer kan platsens industrihistoria vara både en tillgång och en belastning.

Intresset för att bevara utrymda industriområden har vuxit fram gradvis sedan 1970-talet – från ointresse till det uppsving vi ser idag. Vår studie av nedlagda industriområden i Nacka kommun följer utvecklingen över tid. De studerade områdena är Nacka strand/Augustendal, Järla/Järla Sjö, Atlas Copco/Sickla Köpkvarter och KF på Kvarnholmen. Nacka strand och Järla Sjö var först ut att omvandlas under 1980- och 1990-talen. Sickla Köpkvarter påbörjades i början av 2000-talet och är ännu i en pågående process. För Kvarnholmen och KF pågår planeringen och den första omvandlingsetappen påbörjades 2009.

Fabrikslokalerna byter skepnad när industriverksamheten flyttar ut. I bästa fall avlöser ny verksamhet och i värsta fall börjar förfallet. Sedan de första planerna på omvandling av Järla i mitten på 1970-talet har synen på industrimiljöer omvärderats. En medvetenhet växte fram under 1980-talet när Augustendals fabriker fick spela en betydelsefull roll i det nya Nacka strand. Vändpunkten kom på allvar under 1990-talet i och med kommunens och invånarnas tuffa kamp för att bevara industribyggnaderna i Järla. Den kampen gav ringar på vattnet som syns i Sickla, där industrin redan från början var en viktig utgångspunkt och där omvandlingen blev en förädling av den befintliga miljön. I den gradvisa insikten om värdena i industriområdena syns en utveckling från att värna enstaka betydande byggnader till att slå vakt om helheten.

Vägen från industri till bostäder, butiker eller kulturhus är sällan spikrak. Idéer bollas fram och tillbaka. Projekt startas och omarbetas. Ibland rinner de ut i sanden. Stort arbete ligger bakom den rika flora av förslag som genereras under vägs gång. Vissa givna ramar måste följas. Kommunen ser till att nya idéer slussas genom de lagrum som finns. All stadsplanering tar avstamp i Plan- och bygglagen. Enligt denna ska kommunerna ha en långsiktig plan för framtiden, en översiktsplan. I den pekar kommunen ut vilka platser som kan komma ifråga för utveckling. Kommunen måste då ta hänsyn till de områden som är klassade som riksintressen och värdefulla i ett nationellt perspektiv. I Stockholms län finns över 150 riksintresssen. Ett av dem är Stockholms inlopp som omfattar både Kvarnholmen och Nacka strand vilket varit en viktig faktor i omvandlingsprocesserna för båda dessa områden.

Vid en omvandling är många inblandade och olika intressen driver processen framåt. Tydliga aktörer är fastighetsägare och byggföretag, kommunala politiker och tjänstemän, arkitekter och antikvarier. Den lokala opinionen kan också i varierande grad påverka förloppet. Fastighetsägare och byggbolag har varit den dominerande kraften bakom omvandlingarna i Nacka kommun. För Nacka strand fanns initiativet först hos kommunen, men även där kom processen igång först när en intresserad ägare trädde in. Kommunen har i samtliga fall varit en viktig samarbetspartner. Starka visioner med ekonomisk och politisk förankring är viktiga förutsättningar för att en satsning ska nå i mål. I Nacka har involverade kommuntjänstemän kämpat för industrimiljöernas bevarande. I samtliga områden fanns kulturhistoriska underlag framtagna som lyfte bevarandefrågorna. Fristående konsulter som gjort utredningar och antikvariska myndigheter som granskat planer har ofta haft stort inflytande över vad som bevarats. I efterhand kan vi konstatera att en stor del av den högt värderade bebyggelsen är bevarad, urvalet visar vilka värden som prioriterats.

En omvandling innebär en renodling av platsen. Utvalda spår från den gamla verksamheten består, medan andra delar faller i glömska.

En omvandling innebär en renodling av platsen. Utvalda spår från den gamla verksamheten består, medan andra delar faller i glömska. Det finns inga givna svar på hur urvalet går till. Ägarens vision för platsen har en central roll. Visionen hänger ihop med kravet på lönsamhet. I marknadsföringen av en plats kan tillgången på ett förflutet vara avgörande för att satsningen ska bli lyckosam. Äldre miljöer kan bidra med en egenart som skapar den rätta känslan. Autenticitet och unicitet är återkommande ledstjärnor. Storslagna ord med mångbottnade betydelser. På en plats kan det innebära att bevara själva byggnaderna, på en annan områdets karaktär. Ibland överskuggar den nya profilen platsens historia.

Ljuset faller sällan på åren som passerade mellan industri och omvandling – en period som ofta gav upphov till en rik blandning av småföretagande. Nedslitna lokaler till låga hyror öppnar för alternativ och nydanande verksamhet. Men det är en luggsliten profil som inte är önskvärd i omvandlingsskedet, när nya människor ska lockas till en ny stadsdel. Platsen ges istället en helt ny framtoning genom att det samtida får möta en äldre historia. Människor som bor, arbetar och rör sig i de omvandlade miljöerna bär alla på egna berättelser. Några uppfattar området som trivsamt och genuint och andra får en påminnelse om vad som en gång var. Det är en utmaning för oss alla att hålla en rik flora av lokala berättelser vid liv. På så sätt kan miljöer som Sickla förnyas och samtidigt leva vidare. Nya minnen fogas till de gamla.

Industriområden speglar det omgivande samhället. Här finns avtryck av vardagslivet i fabriken, men också av mer abstrakta vändningar i ekonomi och politik. Industrierna är handfasta vittnesmål om hur Sverige reste sig ur 1800-talets fattigdom och blev en framgångsrik industrination. De omvandlade industrilokalerna töms och renodlas på sitt innehåll. De vittnar sällan om den verksamhet som utspelade sig för bara ett tjugotal år sedan. En tid då miljöerna var en plats enkom för verkstadsarbetare. I lokalerna har oräkneliga ansikten och öden flimrat förbi. Jussi, Krystyna, Albin, Kalle, Rosa, Carlo och alla de andra glöms lätt bort. I strålkastaren hamnar istället enstaka starka profiler som får representera en hel generation.

Industrierna som växte fram i slutet på 1800-talet var inte bara arbetsplatser utan också skådeplatser för en framväxande arbetarrörelse. Vardagen för en arbetare i industrins ungdom innebar långa arbetspass och låga löner. Arbetsgivaren dikterade villkoren och anställningarna var otrygga, det stod alltid nya arbetsvilliga på tur. Ett växande missnöje bland arbetare ledde till kraftsamlande fackföreningar. Det industritäta Nacka är ett skolexempel på denna utveckling. Arvet från arbetarrörelsen höll i sig in på 1970-talet. Med industriernas uttåg ur Nacka föll arvet från arbetarrörelsen alltmer i glömska. Det är nog inte en slump att borgerligheten tog över kommunens politiska arena ungefär samtidigt som industrierna lämnade Nacka för andra orter i Sverige och världen.

Industrierna har nu omvandlats till stadsdelar öppna för alla. Områdena är pånyttfödda och avskalade. Grindar och stängsel är borta. Trivsamma planteringar och stenläggningar ramar in gaturummet. De spår som finns kvar är ofta av allmän industrikaraktär. Traverser och skorstenar har fått symbolisera industriarbete i stort. Den som lyssnar med rätt öra kan höra hur industrierna skriker efter sina minnen: larmet, smutsen, röken, gnistorna, farorna och svettlukten. Maskiner, verktyg, tillfälligt uppsatta skyltar, krokar, lastbryggor, förspikade fönster, skrothögar och skjul. De hade kunnat visa hur arbetsgången, tillverkningsprocessen och det sociala umgänget såg ut. Det är minnen som inte särskilt många frågar efter, likväl är de vitala för att greppa sammanhanget och få inblick i vad som en gång utspelade sig bakom grindarna.

Utgiven i nummer:
3/2010 
Författare
Cecilia Pantzar

Byggnadsantikvarie vid Stockholms läns museum.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas