Kvarteret i Gårda fick stå kvar

Kategori: Övrigt

Södra Gårda Foto: Marie Hjalmarsson Engelke

I slutet av 1990-talet planerades en ombyggnad av E6 och ett kvarter i stadsdelen Gårda i Göteborg hotades av rivning. Marie Hjalmarsson Engelke bodde själv i fastigheten och berättar här historien om en lyckad räddningsaktion.

I mitten av 1990-talet flyttade jag in i min första egna lägenhet, en central 1:a i stadsdelen Gårda. Kvarteren är byggda runt 1930-talet då Gårda växte fram som en arbetarstadsdel i det expanderande Göteborg. Halva gårdarna i kvarteren Cedern och Eken närmast E6 är rivna sedan 1980-talets början. Vid första anblicken såg jag bara utsidan: en flagnande fasad, slitna portar och skräpiga cykelställ. Men ingen lägenhet jag bott i någonsin har haft den charm som denna hade! Alla lägenheter var varsamt renoverade av respektive hyresgäst som satt sin egen prägel på sitt hem. Inredningarna med platsbyggda skänkskåp och skafferi, vackert slitna trägolv och gasspis och ugn. Min hyra var otroligt billig även för sin tid, beroende på att jag inte hade toalett eller varmvatten inne i min lägenhet. Grannarna träffade jag och pratade med i såväl den lokala affären som i duschkön!

Vår gemensamma sak

År 1997 kom ryktet som blev verklighet. En del av kvarteret var rivningshotat. Inom en kort tidsrymd var sex hyresgäster i trappuppgången bredvid mig varslade om flytt till annan ledig lägenhet i fastigheten. De med andrahandskontrakt var uppsagda. Bakgrunden till detta var en detaljplan som inte anger boende för dessa kvarter utan parkering, E6:an utanför Gårda hade en S-kurva som politikerna beslutat att räta ut och i vägen var ena gaveln på kvarteret Eken.
Huset stod helt enkelt i vägen för vägen - eller var det inte vägen som var i vägen? Med den tanken som grund och vidare diskussion med mina närmaste grannar som packade flyttkartonger, bestämde vi att samla dem som ville till ett informellt informationsmöte hösten 1997 i min lägenhet.Denna blandade skara boende, i alla åldrar från de flesta hörnen på jordklotet, fick ett gemensamt mål då vi alla älskade våra hem och ville bo kvar!
I samma veva läste jag en kurs på universitetet förlagd till Institutionen för kulturvård. Då kursen skulle avslutas med en fallstudie om stadsplanering såg jag min chans att slå två flugor i en smäll och göra något matnyttigt som vi kunde ha nytta av i Gårda. Tre av mina kursare hakade på och vårt arbete gick ut på att granska planförslaget, utvärdera miljökonsekvensbeskrivningen och föra fram alternativa lösningar för att bevara de kulturhistoriska värdena i stadsdelen Gårda.
På kursen kom jag även i kontakt med likasinnade "huskramare" som bildat en förening för andra liknande projekt i Göteborg där kulturhistoriskt intressanta hus höll på att gå i graven, som exempelvis kvarteret Oktanten i Majorna, Centralstationen och husen kring Södra vägen. Jag blev ansvarig för projekt Gårda och tillsammans kunde vi i Husvärnet ge varandra tips, idéer och kontakter då vi alla hade ett gemensamt mål: att bevara.

För alla med alla

Vi utarbetade en strategi för att få politiker och beslutsfattare att lyssna på våra åsikter. Idag, med lite distans till projektet och tio år senare, tror jag mig kunna bena ut vad det var som gick rätt. Det finns ingen given handbok i sådana här frågor men de råd jag kan ge är:
1. Ett gemensamt intresse och mål. Allting är svårare att göra ensam, så se till att ha vänner, intresserade grannar och andra som kan hjälpa till och/eller lyssna. I Gårda fanns en stor grupp människor med olika erfarenheter och kunskaper. Tillsammans höll vi informationsmöten för de boende, skrev insändare och tidningsartiklar, gjorde en egen hemsida för att sprida information både internt och externt, vi medverkade i radio- och TV-program. Många i kvarteren skrev till media och politiker utifrån sitt eget hjärta, om det de tyckte var viktigt för att säga sin mening i vad som i Sverige kallas ett demokratiskt samhälle. Idag är det roligt att läsa det som skrevs, för tankarna vandrar snabbt tillbaka till de dramatiska dagarna i väntan på besked...
2. Öppenhet. Vi besökte politiker från alla partier och enheter för att visa vilka vi var och att vi faktiskt brydde oss om våra hem. Det vinnande för oss var nog våra inbjudningar till politikerna att besöka våra hem. Eftersom kvarterens fasader ser slitna ut antar de flesta människor att även lägenheterna är i samma skick och att husen inte är värda att bevara. Vårt mål var att få beslutsfattare att se oss som boende och komma hem till oss. Vi anordnade en guidad tur genom tre till fyra lägenheter som avslutades med fika i mitt kök. Såväl ordförande i byggnadsnämnden som ledamöter i kommunfullmäktige och projektledare på Vägverket antog erbjudandet. Det var många som fick en husvisning i Gårda!
3. Se verkligheten. Väl på plats ville vi visa dessa personer vad det var de fått på sitt skrivbord, hur det såg ut i verkligheten långt från deras kartor och papper. "Här är S-kurvan, gör man som ni skriver blir detta konsekvenserna". Rent konkret visa på vad följderna av deras beslut skulle bli. Och förvånansvärt många visste inte vad det innebar, hur det såg ut och vad ingreppet betydde för stadsbilden.
Föreningen Husvärnet arrangerade även en utställning på Göteborgs stadsmuseum under vintern 1998-99. Gårda hade en del i utställningen och på så vis fick fler göteborgare insyn i de förestående rivningarna och planerna kring detta.
4. Var konstruktiv. Man kommer ingenstans med att vara nej-sägare. Det viktiga är att presentera alternativa lösningar, diskutera igenom olika förslagoch vara tillmötesgående men konstruktiv. Vi hade turen att ha ett väl utarbetat material i handen då fyra personer lagt ner veckor av studier på att utarbeta ett konstruktivt förslag. I detta finns mätningar av bilar, fördjupningar av de kulturhistoriska värdena samt ritade kartor med förslag om alternativa lösningar. Materialet kopierades och skickades ut till politiker som sedan blev uppringda eller fick besök av oss för att diskutera det skrivna.
En lapp på dörren
Den 13 maj 1998 skulle jag som vanligt gå ut ur min port när jag där fann en lapp tejpad på dörren: "Den tänkta rivningen av ett trapphus i fastigheten är ej aktuell då Vägverket försöker hitta en annan lösning för dragning av avfarten." Det finns hopp för alla! Glädjen den dagen var enorm. Jag kan inte idag minnas hur vi firade, men att vi gjorde det är säkert.
Lösningen blev att avfarten flyttades något söderut och blev lite snävare än förväntat. Många av oss använder den idag när vi ska till Liseberg eller Korsvägen och jag tror inte någon reagerar på att den är annorlunda. Nya hyresgäster har flyttat in i de evakuerade lägenheterna, många av oss har idag flyttat från Gårda, men kontakten med varandra har vi kvar!
Framtiden
Rivningshotet för stadsdelen Gårda är på inget sätt avvärjt. Svenska Mässans byggplaner, detaljplanen med beteckningen Parkering på kvarteren och framtidens infrastruktur kommer alltid att vara ett hot för Gårda. Gamla hus är alltid hotade. Jag kan bara hoppas att det nästa gång det blir aktuellt finns goda grannar och eldsjälar som vaknar och vill bevara sina hem.
Gårdas framtid kommer alltid att beröra oss som har bott där, för den charm och gemenskap jag mött där har än så länge inte funnits någon annanstans och det är tack vare mina gamla grannar!

Fakta

HUSVÄRNETS LISTA PÅ HOTADE HUS...Husvärnet sammanställde en lista med hotade fastigheter. Personer engagerade i samma objekt sammanfördes i olika arbetsgrupper. Allt var aktuellt 1997-99. De sista husen på Kors-vägen revs 2000.
• Oktanten
• Gårda: Delar av Gårda planerades att rivas i samband med bygget av ny infart till p-huset. Räddat, men rivningshotet mot södra Gårda kvarstår.
• Centralstationens yttre hall: Rivning planerad i samband med bygget av hotell G, men hallen bevarades. Framgångsrikt samarbete med exploatören.
• Karl Johansgatan 105: Skulle rivas utan planer på ny exploatering. Det hävdades att huset låg för nära vägen, samtidigt som man byggde nya bostäder på andra sidan vägen. Står kvar.
• Färjenäs: En pärla som ägs av fastighetskontoret, underhölls inte utan sköttes av de boende så gott de kunde. Kommunen har valt att inte ändra planen från 1960-talet där området anges som industrimark, men de har i alla fall börjat underhålla husen.
• Korsvägen (Södra vägen 50-70): Hotade på grund av bygget av Universeum och Världskulturmuseet. Biskopsvillan (nr 50) flyttad och bevarad, övrigt är rivet.
• Södra vägen 4: Stenhus från förra sekelskiftet. Revs på grund av sättningsskador. Hade gått att rädda om man sålt lägenheterna som bostadsrätter.
Övriga objekt på Husvärnets lista, men som saknade arbetsgrupper:

• Apotekarens hus i Guldheden (rivet).

• Vasa Sjukhus.

• Amerikahuset (renoverades, men stod med på listan eftersom det stått tomt i tio år dessförinnan).
Hisingen:

• Litsegården (delvis riven).

• Putsegården (står kvar)
• 
Arendals Gård (står kvar).

Utgiven i nummer:
3/2008
Författare
Marie Hjalmarsson Engelke

Intendent på Göteborgs stadsmuseum, husvän och antikälskare

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas