Kulturarvet - tillgängligt för alla?

Kategori: Övrigt

Ny trappstolslift och förhöjd borggård gör entrén tillgänglig för alla. Wrangelska palatset på Riddarholmen i Stockholm i samband med Statens fastighetsverks "öppet hus" under temat "Hemliga rum". Fotograf/Illustratör: Per-Anders Johansson

Att göra vårt kulturarv tillgängligt för alla är en komp-licerad och omfattande process. En god hjälp är att nu finns denna fråga högt upp på dagordningen, skriver Per-Anders Johansson. Genom nya samverkansformer med handikapporganisationer i fokus kan nya metoder utvecklas och våra attityder förändras.

Exempel på förbättring av tillgängligheten på Läckö slott. Inre borggården var täckt med grovt rullstensgrus - mycket svårframkomligt för en rullstolsbunden. Fotograf/Illustratör: Kolbjörn Waern
Fotograf/Illustratör: Kolbjörn Waern
Fotograf/Illustratör: Kolbjörn Waern

Tiden kan liknas vid en linje. Den ritas som en ständigt pågående process, där vår tid övergår till historia och våra värderingar blir historiska. De ständigt pågående avtrycken är politiska, sociala, ekonomiska och byggnadshistoriska. Avtrycken kan vara slott med mycket högt konstnärligt och byggnadshistoriskt värde från 1600-talets stormaktstid. Deras syfte var att framhäva rikedom och makt. Eller alla länsfängelser, som uppfördes i residensstäderna i slutet av 1800-talet, med byggnadstekniska kvalitéer och arkitektoniska ambitioner. Den humanistiska förändringen i samhället var drastisk. Från att ha rannsakats till ett liv i fängelsehålor skulle nu de straffade sona sina brott och återkomma som goda samhällsmedborgare.
Detta är exempel på två historiska avtryck, som format byggnader för helt olika syften, och som i nutid värderas väldigt olika.
Vari ligger  då det historiska kulturvärdet . Har vi någon möjlighet att säkra detta för kommande generationer? Det materiella, det byggnadshistoriska eller verksamheten och det immateriella - hur ska detta samspela när vi värderar byggnader och miljöer?  Vad vill vi berätta och för vem, och vem ska ha möjlighet att ta del av kulturarvet?

Bancohuset - kontor för alla

Riksens ständers bank Bancohuset i Gamla stan i Stockholm ritades av 1600- och 1700-talets stora arkitekter och är byggt som bankkontor utifrån 1600-talets värderingar, då handikappade var utestängda från arbets-livet. Det är alltjämt, efter mer än 300 år, kontor. Det är en högklassig byggnad, men Statens fastig-hetsverk vill nu använda kontoret utifrån förutsättningen att funktionshindrade ska kunna arbeta där och besöka det. 
I dag ser vi tillgänglighet utifrån ett humanistiskt och demokratiskt perspektiv. Ett tydligt tecken är att ordet handikappad har bytts ut. Vi använder begreppet människor med funktionshinder, eller ännu hellre människor med nedsatt rörelse-, hörsel- eller synförmåga. Det innebär inte bara nya ord utan att samhället intar en förändrad attityd, där hindret finns i miljön och inte hos individen. Tillgänglighet är ingen dagsföreteelse, utan något som utvecklas i takt med att förståelsen ökar, våra attityder förändras och att vi inser vikten av att den är god. Därför kommer behovet av tillgänglighet till våra befintliga miljöer att öka i framtiden, och kravet på tillgänglighet i nybyggnationer blir ett absolut krav.

Vi kan lära oss av kulturarvet


I dag kan vi överbrygga fysiska hinder med tekniskt avancerade metoder och byggteknik. Trots all denna teknik kan det vara mycket svårt. Vi utgår alltför sällan från de naturliga förutsättningarna. Den akustiska kunskapen fanns under antiken att utforma en amfiteater, så att flera tusen personer kunde höra vad som sades nere i arenan. Vi har att lära av kulturarvet! 
Genom århundraden har man konstruerat trappor och ramper, så att människor och rullande ekipage kunnat komma in i anläggningar. Byggnader har utformats för att ge en greppbar orienterbarhet och rum har gestaltats så att man fick tillgång till så mycket dagsljus som möjligt. Man kunde orientera sig i ett korridorsystem, trots att tillgången på ljus var begränsad. 
I sekelskiftets offentliga 1900-tal är trapphallarna utformade på ett sätt som ger en god orienteringsförmåga och ökar säkerheten för alla. De är rymliga, ledstängerna stäcker sig hela vägen även förbi vilplanen, synnerligen viktigt för synskadade, och trappstegen har en liten utskjutande s-formad kanisform, som ger en liten men välbehövlig skuggmarkering mellan plan och sättsteg.  
Vi hamnar lätt i ett dilemma när vi tittar på för-utsättningarna att göra en fastighet mera tillgänglig. Med dagens värderingar kan man exempelvis säga att Operahuset och Dramaten i Stockholm borde vara tillgängliga för alla. Ska vi korrigera de fel i Operahuset och Dramaten som en förlegad värdering lade grunden till? Eller är värdet av Operahuset och Dramaten som kulturhistoriska byggnader så stort att miljön på våra nationalscener inte ska göras tillgänglig för alla?

Bra för alla

Vårt kulturarv har ett stort symbolvärde för alla, därmed inkluderas självklart människor med funktionshinder. En ramp till en byggnad kan vara helt avgörande för tillgängligheten för en rullstolsburen, men den kan också förenkla för andra. Det vet alla som har försökt ta sig upp för trappor med en barnvagn eller en paketkärra. En dörr kan utestänga en funktionshindrad, medan en med automatisk öppnare är bra för alla - inte minst för den som har en kasse i handen. 
En taktil modell för synskadade kan också vara bra för alla. Ett gott exempel är modellen för synskadade på Läckö slott, gjuten i brons, som slottsguiderna kan peka på när de berättar om slottet. Informationen för kognitivt funktionshindrade med lättillgängligt skriven text och tilltalande utformning kan också vara bra för grupper som inte behärskar svenska språket väl eller lär sig läsa.
Kulturarv är även det som ger avtryck i dag i form av renoveringar, nybyggnader och tillbyggnader. Den framåtblickande synen är viktig vid nybyggnation och tillbyggnader. Kravet på ökad tillgänglighet kan ge nya kvaliteter som vi annars inte skulle ha tänkt på.

Ett tillgängligare 1600-tal


På Läckö slott och Wrangelska palatset har SFV genomfört pilotprojekt för att öka tillgängligheten. Läckö slott i Västergötland byggdes ursprungligen på 1200-talet som en ointaglig borg. I dag förknippas det med Magnus Gabriel De la Gardie, som omdanade slottet på 1600-talet. Det är därför en stor utmaning att förena denna i grunden otillgängliga anläggning med tillgänglighet. 
SFV har kommit en bit på väg. Framförallt har vi intresserat oss för hur man ska utarbeta förslag och i vilken ordning. Samarbetet med handikapporganisationer är av avgörande betydelse. Vi har valt att låta handikapporganisationen Bygg klokt ingå som konsult i ett projektteam och med direkt medverkan i utarbetande av förslagen. Vi har också sett det som viktigt att informera om vårt arbete och göra denna information lättillgänglig för alla. 
Wrangelska palatset på Riddarholmen i Stockholm är ursprungligen ett av stormaktstidens privatpalats. Redan på 1750-talet började palatset användas av Svea hovrätt. Nya krav på säkerhet och tillgänglighet har föranlett en större ombyggnad. Det är en demokratisk rättighet att domstolslokaler är tillgängliga för personer med funktionshinder. 
Tidigare har det inte uppmärksammats att det närmast är omöjligt för personer med funktionshinder, och speciellt för rörelsehindrade, att ta sig ut i samband med en brand. Hissar slutar gå när brandlarmet är utlöst. Efter att ha studerat denna problematik har det utarbetats lösningar som kan användas av funktionshindrade människor, så att de självständigt ska kunna ta sig ut ur en byggnad om larmet går.

Vägen till ett gott resultat


De senaste hundra åren har inneburit en dramatisk förändring i samhällets människosyn. Allmän rösträtt, jämställdhet mellan könen, barnens rätt, allas rätt till fri utbildning och en rad andra centrala värdeförändringar har ägt rum. Till det kan läggas den omfattande tekniska utvecklingen, när både information och människor flyger runt jorden - i en för den tidiga 1900-talsmänniskan oanad hastighet. Ändå är samhället otillgängligt för över tio procent av befolkningen - människor med funktionshinder. Det finns en fortfarande en uppdelning mellan personer som har funktionshinder och dem som inte har det. Det naturliga mötet är ganska sällsynt och fördomarna kan fortsätta i gamla spår. 
Genom nya kreativa samverkansformer med handikapporganisationer i fokus kan nya metoder utvecklas och våra attityder förändras. Resultatet når man genom att formulera sig och beskriva vart man vill komma. En framkomlig väg är att skapa en tillgänglighetspolicy och en handlingsplan för hur man ska arbeta med tillgänglighet. Policyn ger visionen och anger vilken riktning man vill ta. Handlingsplanen är kartbilden med vägbeskrivningen som beskriver målet, vägen dit och talar om hur och vem som ska genomföra tillgänglighetsarbetet. Att genomföra praktiska arbeten underlättar förståelsen. I dessa arbeten kan man tillämpa och samla ihop både teoretiska och praktiska kunskaper. 
Att göra vårt kulturarv tillgängligt för alla är en komplicerad och omfattande process. Det väsentliga är att nu finns denna fråga högt upp på dagordningen. Resultatet har börjat visa sig. Om ytterligare några årtionden är förhoppningsvis tillgänglighet en självklarhet.

Utgiven i nummer:
1/2006
Författare
Per-Anders Johansson

Arkitekt och kulturarvsspecialist på Statens fastighetsverk.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in