I stället för stambyte: Rören fodras på insidan

Kategori: Övrigt

235 lägenheter i HSB:s bostadsrättsförening i Farsta lät 2005 infodra avloppsrören med gott resultat.

Rörinfodring i stället för stambyte är en metod som använts i Sverige i ca 15 år. Urban Alvring berättar här om sina erfarenheter av den varsamma metoden som kan spara både arbete och pengar. Dessutom skapar den möjligheter att behålla köks- och badrumsinredningar i originalskick. Av Urban Alvring och Olof Holdar, Dakki AB

Så här görs en rörfodring. Först rensas rören genom invändig slipning med ett specialverktyg.
När rören slipats och torkats beläggs de inuti med en elastisk massa med hjälp borstar anpassade till rörens diameter.
När beläggningen härdat filmas avloppssystemet från insidan.

Stamfrågan är ett viktigt samtalsämne bland oss som bor i äldre flerfamiljshus. Hur står det till med dina stammar?

Min erfarenhet är att i hyresrätten har det vanligaste renoveringssättet varit att riva ut alla gamla rör och sätta in nya. Fastighetsägaren har hävdat att det är den enda möjliga metoden och samtidigt bestämt att det innebär en standarhöjning. Därmed har han kunnat sätta en ny högre hyra. Mindre fastighetsägare har ibland varit försiktigare i sina åtgärder och även vågat pröva nya metoder.

För bostadsrätterna finns en ekonomisk motkraft till för dyra stamrenoveringar i form av  husdemokratin. De stora bostadsrättsorganisationerna HSB, SCB med flera förordar utbyte av rören till nya. Den vanligaste mäklarfrågan är också: Är stammarna bytta?

En orsak till stambytet är säkert svensk, som Olle Wästberg påpekade i Byggnadskultur nr 4 2006. Detta kan förmodligen härledas till den förhärskande byggnadskulturen, riv och bygg nytt. En inställning som är väldigt vanlig inom vvs-branschen.

Avloppsrör
• Finns det något alternativ till att byta alla rören?

Ja, i form av metoden rörinfodring (ordet relining används också) av avloppsrören. Den kan enkelt beskrivas som att avloppsrören rengörs hårdhänt mekaniskt så att gjutjärnsrörets insida blir stålblank. Ett nytt plaströr byggs upp inuti det gamla röret, som används under tillverkningen som gjutform. Resultatet filmas med en rörkamera (jämför med artroskopin inom sjukvården) och videodokumenteras.

Kostnaden är en tredjedel eller en fjärdedel av vad det kostar att byta ut det gamla avloppsröret.

Rörinfodring av en stam som betjänar exempelvis 3-15 lägenheter ovanför varandra tar 2-5 dagar. Då arbetet pågår kan inte denna stam användas. Toalettbesök får ske på en provisoriskt iordninggjord toalett i ett källarrum eller ett torrdass får sättas in i lägenheten.  Utflyttning ur lägenheterna behöver inte ske.
Befintlig wc-stol lyfts av och återmonteras sedan, tvättfatet och diskbänkens vattenlås lossas och återmonteras också efter åtgärd. Således behöver diskbänk och tvättfat inte demonteras. Golvbrunn i badrum plastas. Önskar någon lägga nytt klinker så kan man passa på att byta golvbrunn.

Inga byggåtgärder behöver utföras och originaliteten i kök och bad kan bibehållas fullt ut.
Varianter på denna metod att göra infodring har funnits i Sverige i ca 15 år och utförs av flera företag. Olika utförande används, som rörmaterial används plast eller epoxy.

Oftast är det inte nödvändigt med projektering av infodringen men jag rekommenderar att en vvs-konsult kontaktas.

• Hur vattensäker är metoden?

Jag har endast träffat på ett fall under dessa år där metoden inte har fungerat. Det gällde avloppsröret under ett radhus. Jag har alltså inte sett någon statistik på att metoden skulle vara överrepresenterad i försäkringsbolagens vattenskaderapporter.

Vattenskador är allmänt sett ett problem inom branschen. Stora kampanjer med försäkringsbolag och vvs-installatörer pågår för att uppnå vattensäkrare utförande.
Men trots detta uppdagas ofta stora byggfel i nyproduktion. Man ser att vattenskadorna i början på husens livscykel (nyinstallerat) har hög frekvens för att sedan sjunka och sen efter lång tid öka igen.

Tätskikt

• Måste vi inte byta tätskiktet i badrummet?

När man pratar avlopp i badrum så hörs ofta argumentet att man inte kan rörinfodra eftersom man måste byta tätskikt. Det är riktigt att ha med tätskiktet i diskussionen. Men hur dåligt är det befintliga? Jag har inte fått några bevis för att gamla tätskikt har slutat fungera.

Vi vet att många av den nya sortens tätskikt har fungerat dåligt, tunna plasttapeter går isär och plastmattors skarvar spricker. Tätskikt som stryks på flytande under klinker och kakel har varit svåra att kvalitetssäkra, bland annat på grund av att de är pigmentfria. 

Gipsskivor som har varit förhärskande innerväggsmaterial sedan 1960-talet har inte fungerat i samband med fukt. Mögelrisken, liksom det faktum att de är för klena för att bära keramik och tätskikt gör att de blir olämpliga.

Mer vattenskadeförlåtande är väggmaterial av tegel, lättbetong och betong.

Rena felaktigheter har även uppdagats i arbetsmetoderna som använts i 1990-talsbebyggelsen. Man har exempelvis haft svårt att få tätt mellan tätskikt och plastbrunn i klinkerklädda badrumsgolv.

För att få svar på frågan om tätskiktet är dåligt bör man metodiskt undersöka det. Badrummet bör undersökas ur vattenskadesynpunkt av en vvs-kunnig person som kan kontrollera om omslutande väggar och golv har förhöjd fuktighet. Ibland åtar sig infodringsfirman fuktmätning och lämnar protokoll på detta. Man kan också anlita särskilda fuktkunniga företag för denna åtgärd.
Exempel: En bostadsrättsförening med 235 lägenheter i tre höghus från 60-talet om 16 etage lät en auktoriserad fuktkontrollant undersöka alla badrummen i husen. Undersökningarna i varje badrum protokollfördes. Dessförinnan hade rådfrågade experter från olika vvs- och byggföretag hävdat att alla badrum måste renoveras och att det inte behövdes någon närmare undersökning för att konstatera det. 

Fuktkontrollanten fann att högst fem badrum måste renoveras. Därför gjorde föreningen inte något traditionellt stambyte där alla badrum renoverades. Ett sådant arbete skulle ha dragit stora kostnader och medfört närmast oöverstigliga olägenheter för de boende.

Mitt svar på frågan om inte tätskiktet i badrummet måste bytas blir därför: Fuktkontrollera med en godkänd metod. Den kontrollen ger ett riktigt underlag för svaret.

Varm- och kallvatten
• Behöver inte varm- och kallvattenrören bytas?

Generell livslängd för varm- och kallvattenrör, alltså tappvattenrören, anges av vvs-installatörerna till 30-40 år. Rören bör undersökas innan utklassning sker. Varmvattenrören är oftast av koppar, liksom ibland även kallvattenrören. Dessa har oftast lång livslängd.

Vanligt är att kallvattnet går i galvaniserade järnrör som är rostkänsliga. För dessa är branschens budskap tydligt: byt ut dem till kopparrör om de är gamla.  

Om tappvattnet behöver bytas så är dessa rör betydligt smalare än avloppsrören och kan läggas utanpå vägg utan andra större byggåtgärder. Mindre håltagning i golv eller helst i vägg blir dock svårt att undvika.

Denna nya dragning kan - om rören tidigare varit infällda i väggen - innebära en målkonflikt med önskan att återställa badrummet i sitt ursprungliga skick. 

Den utanpåliggande dragningen får vägas mot omkakling av väggarna för att fälla in rören i de gamla slitsarna igen, uppnå vattenskadesäkerhet och behålla ytskikten i original. Detta är ett delikat beslut at tfatta.

Vid nyinstallation av tappvatten behöver inte utflyttning ske. Ett provisoriskt tappställe kan anordnas i trapphus.

Hoppfullt är att även metoder för renovering av galvaniserade rör nu har börjat användas.

Kommentarer

Infodring av avloppsrör har använts en längre tid och användning av metoden bör övervägas i varje stamrenoveringsprojekt. Den ger stora möjligheter att bevara originaliteten i värdefulla inredningar, byggnadsdetaljer m.m. 

Metoden har länge använts för utvändiga större rör i mark, för parkeringsdäck där avloppen ligger ingjutna i den bärande konstruktionen och för andra liknande svåråtkomliga rörbyten.

I de flerfamiljshus där jag bor själv (läs mer om dem i Byggnadskultur nr 4/06 på sid 28-30) ligger terrassernas dagvattenbrunnar och rör ingjutna i betongbjälklagskonstruktionen. Avloppsrören är även dragna i betongomslutna blindutrymmen. Är det separata köksstammar så är de mer anfrätta än badrummets stam. 

Frågeställningen med tappvattnet är även här aktuell för våra badrum eftersom vi har delvis infällda ledningar i väggen. Våra hus är klassade som kulturhistoriska. Det betyder att det invändiga utförandet helst ska bevaras.

Den viktigaste orsaken till att rören har blivit dåliga är att de tidigare inte har underhållits kontinuerligt av fastighetsägarna. Efter renovering bör man göra återkommande besiktningar, säg vart femte år, för att förlänga livslängden på rören och alltid föra vattenskadestatestik i bostadsrättsföreningen.

Byggnormen

Viktigt att komma ihåg är att en stamrenovering som blir omfattande med nya placeringar för rör, tappställen, ny planlösning, förbättrad ventilation, el med mera kan utlösa följdkrav från nybyggnadsreglerna i byggnormen vid bygganmälan. Många gånger kan önskan om varsamhet bli en bromsande faktor gentemot stora förändringar, men inte alltid.

En faktor som ska vägas in är om huset är kulturhistoriskt värdefullt.

För lekmannen men även för yrkesmannen är det mycket svårt att bedöma hur utslagen kommer att bli av kommunens beslutsfattare när man börjar bygga om. En bra utgångspunkt är därför att göra så små förändringar som möjligt i förhållande till ursprunget.

Författare
Urban Alvring och Olof Holdar

Urban Alvring är byggnadsingenjör i Stockholm.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas