Hög tid att tänka kritiskt

Kategori: Övrigt

Är vi på väg att göra om misstagen som gjordes efter energikrisen på 1970-talet - misstagen som skapade fenomenet sjuka hus? Mycket tyder på det, menar Chico Hovedskov.

HISTORISKA MISSTAG upprepar sig ofta därför att vi inte kan vår historia. Felen vi gjorde vid energikrisen står återigen vid dörren, men känner vi igen de nygamla råden? Har vi kunskap att möta de nya frågorna? Kommer vi den här gången att se helheten med hänsyn till energisparande, miljömedvetenhet och ekonomi? Jag hoppas innerligt att tilläggsisolering inte kommer att stå först på åtgärdslistan denna gång.

Energi är idag en fråga som engagerar husägarna. Att uppvärmningskostnaden har rusat iväg till en nivå som för många upplevs som betungande är den bittra sanningen och det tycks som om att denna trend kommer att hålla i sig länge.

Detta leder naturligtvis till att man desperat söker nya alternativ, men många ger sig inte tid att undersöka sanningshalten i alla de råd man får. Många väljer det samma som grannen, eller det som någon bekant känner till. Man frågar sig sällan hur de har undersökt marknaden och man glömmer att nästan alla hus har olika förutsättningar.

Hus är individuellt byggda och ska behandlas som individer. Ett hus i Norrland kräver en annan lösning än huset i Skåne, och stenhuset har andra förutsättningar än timmerhuset.

VI HAR IDAG en situation som är väldigt lik 1970-talets energikris. Hus-ägare lurades in i ett energisparprogram som under kort tid fördärvade stora delar av vårt husbestånd. Alla de hus som åtgärdades fick ett likartat utseende. Man tilläggsisolerade fasader enligt samma filosofi vare sig det var ett 1950-tals hus, sekelskifteshus eller landshövdinge-hus. Gamla snickerier togs bort och ersattes med dåliga kopior, både vad gäller material och arbetsutförande. Gamla fina fönster byttes mot treglas. Därmed försvann husets själ, eftersom man sällan anpassade fönstren till husets karaktär utan som regel valde standardfönster.Aldrig förr har man raserat vårt kulturarv fortare. Husens fasader blev skal utan skönhet eller karaktär. Allt detta genomfördes för att spara några kronor i driften.

Vi vet idag att man på nationalekonomisk nivå inte har sparat några pengar. Biverkningar med mögliga hus, rötskador, dyra saneringskostnader och energikrävande tillverkningsmetoder för de nya materialen har för länge sedan överskridit det man räknade med att spara in.

Vad drev på detta hysteriska fenomen? Över en natt 1974 blev energin dyr. Åtgärder var nödvändiga. I skuggan av hotet om en energikris drogs snabbt upp riktlinjer för bidragsmöjligheter för energisparande åtgärder. Energisparkommittén inrättades och råden flödade.

Många råd var av nytänkande karaktär och oftast obeprövade på gamla hus. Man började täta sina hus men glömde att de nya konstruktionerna krävde att man skulle öka ventilationen vid tilläggsisolering. Fukten ökade och därmed också möglet. Dessa åtgärder ledde till att vi i svenska språket berikades med ett nytt ord och fenomen: SJUKA HUS.

Den största felfaktorn anser jag var de ekonomiska kalkylerna som gjordes. De var oftast lovande och visade naturligtvis att man snart skulle tjäna in de investerade pengarna. Den andra felfaktorn var tron på experterna, för det kan vara svårt för en lekman att bedöma avancerade beräkningar på husens energibesparningar. Man litade oftast på siffrorna. Ett råd är att ifrågasätta allt och vara kritisk till siffror!

IDAG BEFINNER VI OSS vid kalkylerna igen och funderar på vad vi kan göra åt uppvärmningskostnaderna. Och precis som för drygt 30 år sedan lovas det mycket. Av en beräkning bör man kräva att det tas hänsyn till var huset är beläget och att det anges efter vilka byggregler man har räknat. Hur stort är huset och hur stor andel av fasaden är fönster?

Man ser ofta ser skisser på hus där man anger hur mycket värme man förlorar genom olika byggnadsdelar räknat i procent. Dessa siffror kan vara mycket skiftande och oftast vinklade för att bevisa ett visst påstående. Jag har vid tillfälle sett en siffra på hela 35 procent för värmeläckage genom fönster. Det är nästan omöjligt att uppnå i ett hus!

Som jämförelse kan man titta på ett exempel. Ett hus byggt i Stockholm på 1980-talet på 100 kvm, med 15 kvm fönster och byggt enligt nybyggnadsreglerna ger ett fönsterläckage på 13,5 procent.

Ventilation och tappvatten talar man sällan om, trots att de står för drygt 50 procent av värmeförlusterna i många hus. Den förlusten kvarstår även efter en isolerande åtgärd. Ventilation är en viktig förutsättning för ett sunt inomhusklimat. Vid isolerande åtgärder är det alltid nödvändigt att justera ventilationen. Många gånger måste den ökas. Därmed blir besparingen inte alltid vad man beräknade från början utan oftast betydligt mindre.

Det är lockande att återvinna värme i ventilationsluften. Men de försök som gjordes under 1990-talet har visat att de genererade mer kostnader än de sparade. Systemet gick under namnet mekaniskt tilluft och frånluft med värmeväxlare. Problemen bestod av fläktar som gick sönder, värmeväxlare som ärgade igen och krånglande inställning av systemen. Värst blev det med inomhusluften då mineralullsdamm spred sig i hela huset, orsakat av de ljuddämpningsmattor som placerades inne i ventilationssystemet för att dämpa ljudnivån.Mattorna var tillverkade av mineralull och nöttes sönder av luften i ventilationskanalerna.

En energisparande åtgärd på ett område där läckaget är stort innebär inte att energiförlusten därmed blir noll. Det vanligaste är att besparingarna blir betydligt mindre än väntat och ibland uteblir den helt. Måste man energispara gäller det att inte hasta i valen och att studera många alternativ. Väger man sedan in hur åtgärden påverkar energihushållningen i stort kan man vara trygg med att det blir en långsiktig bra lösning.

JAG SKA GE ett exempel på vad jag menar med ovanstående. Om man i en villa byter ut sin oljeeldade panna mot bergvärme är detta en stor förlust på nationell nivå. I en gammal oljeeldad panna omvandlas 1 dl olja till 0,7 KWh värme för huset. Kostnaden blir ca 1 kr. En värmepump ger för varje KWh som man lägger in i pumpen 3-4 KWh tillbaka som kan värma huset. Detta är naturligtvis mycket bra för husägaren som kan minska sin uppvärmningskostad med 80 procent.

Problemet är att den el som ska levereras till pumpen idag ofta tillverkas i kol- eller oljekraftverk. För att tillverka 1 KWh el till värmepumpen krävs drygt 3,5 dl olja. Resultatet blir att man måste bygga ut kraftverken och därmed kan priset på el stiga på sikt. Man kan anta att förtjänsten kommer att sjunka drastiskt inom ett kortare perspektiv för husägarna med värmepumpar.
Vidare åtgår det energi för att tillverka värmepumpen, att borra hålet för jordvärmepumpen och för att tillverka frostskyddsmedel m m.

Miljöaspekterna är ännu sorgligare. Koldioxidhalterna har inte minskat. Än värre är att det förekommer att man inte förseglar borrhålen för jordvärmen. Att försegla är rutin när man borrar efter dricksvatten men då hålet för jordvärmen inte ska användas för dricksvatten har man helt enkelt struntat i det. eftersom det tar extra tid. Därmed finns risk för att vi har vi fått bakterier ner i borrhålen som kan förstöra dricksvattnet. Frostskyddsmedlet i rören är oftast glykol och frågan som inställer sig är naturligtvis vad som sker vid läckage. Kommer man att upptäcka läckaget och åtgärda edet eller kommer man bara att fylla på systemet?

Vidare kan man få skador på sin vind, skorsten och källare då det inte längre kommer torr spillvärme till dessa områden. Att utöka radiatorerna är därmed ett måste i ett gammalt hus, och det kostar extra pengar. Sammantaget inser man då att det inte är någon besparning att byta till jordvärmepump sett till energihushållningen i stort.

MISSTAGEN HAR varit många genom åren, våra gamla hus har många gånger farit illa. Hus-ägare har blivit en stor målgrupp för diverse smygreklamfinansierade TV-program som förmedlar vandalattityder mot våra hus. En förutsättning för att förvalta gamla hus på deras egna villkor är att man är mycket kritisk. Det är lätt att  missa sanningen om inte kunskapen finns att se det uppenbara. Eller som en vilsen man en gång sade: "Vad är det för mening med att se om man inte kan inse?"

Utgiven i nummer:
1/2007
Författare
Chico Hovedskov  

Byggnadsingenjör vid Byggnadsvård Nääs i Västarvet

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas