En väg kantad av löften

Kategori: Övrigt

Allén vid Silvåkra gård i nordvästra Skåne. Bilden är tagen 1954.

En allé visar att målet är nära; att gården man färdats mot snart kommer synas mellan träden. De trädkantade vägarna berättar också om en jordbruksbygd i förändring och om hur vår syn på naturen skiftat genom tiden. Patrik Olsson visar vägen genom alléernas landskap.

rån norr kommer en slingrande väg som plötsligt blir linjerät och försedd med alléträd. Det berättar för besökaren att han lämnat bondbyn och nått gränsen till Högestads gods.
De flesta alléer tuktades enligt 1700-talets syn på landskapet. Avenboksallén som leder till herrgården Skeinge i norra Skåne är inget undantag. Det ovanliga är att allén beskärs än i dag.
Karta över Gedsholms gods

Alltsedan 1600-talet, eventuellt ännu tidigare, har det planterats alléer i våra godslandskap, det vill säga i första hand Skåne, Sörmland, Väster- och Östergötland, men även Uppland och andra delar av Syd- och Mellansverige. Vid den här tiden var alléer utmed vägarna ett mycket ovanligt inslag. Först från mitten på 1700-talet påbörjades mera omfattande allé planteringar.

Att definiera en allé

Ordet allé kommer från franskans ord för gång, vilket i sin tur kommer från ordet aller (att gå) som härstammar från latinets ambulare (att gå). Ordet har därefter fortsatt att utvecklas till att betyda »gång omgiven av grönska« och i dag tänker de flesta på en gång, gata eller väg med regelbundet planterade träd på båda sidor när de hör ordet allé. Träd som är planterade på bara en sida om en väg eller gata benämns lämpligen trädrad. Nära besläktat med allé är ordet avenue, som ungefär betyder »väg på vilken man kommer fram till en plats«, och om man ska definiera alléer i godslandskapet är detta en bra beskrivning. När resenären träder in i en allé förstår han eller hon att resans slutmål, godsets huvudbyggnad, närmar sig. En allé börjar aldrig slumpmässigt i land
skapet, utan startpunkten har en koppling till målet. Ofta utgörs startpunkten av en gräns i landskapet, till exempel för den mark som tillhör godset, vilket talar om för den resande att han eller hon nu befinner sig på godsets ägor.

Tuktat och rakt

Vid den tid då alléer började anläggas ansågs de bredaste vägarna vara de förnämsta – sannolikt eftersom de tog värdefull odlingsmark i anspråk. Breda vägar skapades därför vid gods med stora ekonomiska resurser. En annan viktig ingrediens i utformningen av landskapet var synen på den raka linjen. Eftersom människan stod över naturen skulle vägarna vara linjeräta, vilket ansågs tillhöra det sköna och vackra landskapet. Skarpa nittiograderssvängar i de snörräta vägarna gjorde landskapet mer spännande och om vägarna dessutom var försedda med alléer kunde objekt döljas eller framhävas efter behov. En annan viktig komponent var att alléträden skulle vara tuktade. Dagens friväxande alléträd var inte ett eftersträvansvärt mål, eftersom det vilda landskapet vid den här tiden ansågs fult. Tuktade alléer längs snörräta vägar har sitt idéhistoriska ursprung i Europa, framförallt i 1500-talets Italien, och renässansarkitekternas tankar och idéer spreds norrut till Nederländerna och Tyskland och så småningom även Skandinavien och Sverige.

Landskapet omgestaltas

Alléerna berättar om större händelser i tiden. Ofta handlar det om reformer i användningen av den odlade marken, vilket förklarar varför ett flertal av godslandskapets alléer planterades under andra halvan av 1700-talet. Under den här perioden genomfördes flera stora jordbruksreformer, som kom att påverka landskapsbilden på ett genomgripande sätt. Vägar, gränser och vattendrag rätades ut och alléer planterades för att manifestera det nya landskapet. 

Alléernas trädslag

Vilka trädslag användes då i de alléer som anlades? De historiska skriftliga källorna ger inget entydigt svar, men sannolikt var det ofta pil – åtminstone i Skåne och möjligen även i Väster- och Östergötland. Linnélärjungen Erik Gustaf Lidbeck skrev 1769 om hur Hans Ramel planterat 5000 pilar vid såväl allmänna vägar som bivägar. Ramel själv skrev 1773 om den »utmed landswägen plantede södra häcken«. Detta indikerar att pilarna inte planterades som allé träd utan som häckar. Kartbilden från Gedsholms gods i nordvästra Skåne visar en infartsväg med symboler som indikerar att här finns det träd. I beskrivningen till kartan står att »wägen planterad näst wid gården med hagtornshäckar men utåt vången med linder, lönn och pihl«. Hagtornshäckens placering närmast trädgård och huvudbyggnad visar att ju närmare huvudbyggnaden man kom, desto mer ordning på landskapet önskades. Allén på Gedsholms gods bestod av flera trädslag där pilen förmodligen var det ursprungliga, men vid tiden då kartan ritades höll den på att bytas ut mot träd som ansågs finare, nämligen lönn och lind. Allén börjar vid gränsen mellan Gedsholm och byn Ekeby. För att verkligen förstå kartan måste man vara medveten om att den inte bara visar landskapet som det såg ut 1760, utan också ett planerat landskap. Den linjeräta linjen strax vänster om bygränsen där allén börjar är en ny planerad byagräns. Yngre kartor visar att denna gräns blir verklighet och då »flyttas« också allén och börjar istället vid den nya linjeräta gränsen.
Värt att notera är också att vägen som efter allé och hagtornshäck leder fram till huvudbyggnaden går rakt genom ekonomibyggnaderna. En av anledningarna till detta var att kunna visa upp en förhoppningsvis väl tilltagen gödselhög. En stor gödselhög visade på god hushållning och stor rikedom och när baronen Anckarsvärd 1817 besökte ett av Ramels gods, Maltesholm, noterade han »den största och bäst skötta gödselhög...«

Alléer i dag och i morgon

Historiskt sett planterades träden i godsalléerna ganska tätt, ofta med fem till sju meters mellanrum mellan träden. I dag planteras de flesta alléer med ett avstånd mellan träden på minst sju meter, ofta längre. Allén vid Silvåkra (ännu ett av Ramels gods) hamlades, det vill säga beskars, från början men någon gång under 1800-talets andra hälft upphörde detta och träden fick det karaktäristiska utseende man ofta kan stöta på hos träd som tidigare regelbundet beskurits. Hamlingspunkten (beskärningspunkten) återfinns cirka 2,5–3 meters ovan marken. Därifrån sticker sedan ett antal grenar rakt upp i luften sökandes efter ljus. I dagens landskap hamlas i stort sett bara pil och frånvaron av kontinuerlig beskärning har självklart påverkat landskapsbilden. Hur kommer då alléerna att gestalta sig i framtidens godslandskap? Till att börja med kan konstateras att många alléer i dag ligger utmed statliga vägar och då är Trafikverket ansvarigt för såväl väg som allé. I Skåne har Trafikverket på grund av bland annat almsjukan under flera år tagit ned hundratals döda almar utmed vägarna och planterat nya små träd. Sjukdomar är i dag ett stort problem och förutom alm har även ask och hästkastanj påverkats negativt av olika sjukdomar. Många almalléer har ersatts med lind men under senare år har både Trafikverket och privatpersoner planterat alléer med flera olika trädslag, så som olika fruktträd och ek. Vi borde kanske snegla söderut mot Tyskland, där hela 47 trädslag finns representerade i alléerna i delstaten Mecklenburg– Vorpommern.

Byggnadskultur 2014 - 3

Herrgårdens hus i nytt ljus

Författare
Patrik Olsson

doktor i kulturgeografi vid regionmuseet kristianstad.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in