Energideklaration - hot eller möjlighet?

Kategori: Övrigt

Lagen om energideklaration har trätt i kraft. Men hur systemet ska tillämpas i Sverige är ännu inte klarlagt, inte heller vad som gäller för den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen.
Gustaf Leijonhufvud förordar här ett system där alla energibesparande åtgärder görs med hänsyn taget till byggnadens kulturhistoriska värden.

Den första oktober 2006 infördes lagen (SFS 2006:985) om energideklaration för byggnader. Lagen grundar sig på ett EU-direktiv som kom 2002 och som gäller alla medlemsstater i unionen. Syftet med direktivet är naturligtvis att spara energi i bebyggelsen, som står för en stor del av unionens energianvändning. Tanken är att fastig-hetsägare och andra intressenter ska få tillgång till information om hur väl en byggnad fungerar ur energisynpunkt. Genom att denna information blir tillgänglig är förhoppningen att marknaden själv ser till att energianvändningen effektiviseras. Det ska alltså inte ingå några krav på förbättringar, däremot "rekommendationer om kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra byggnadens energiprestanda", föreslagna av den "oberoende expert" som tar fram energideklarationen.
Lagen om energideklaration har trätt i kraft. Men hur systemet ska tillämpas i Sverige är ännu inte klarlagt, inte heller vad som gäller för den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen.

Öppna frågor

Hur systemet kommer att se ut i Sverige är ännu inte färdigutrett, trots att lagen redan börjat gälla. Lagen lämnar nämligen några frågor öppna till de föreskrifter som Boverket kommer att fastställa inom snar framtid. Troligen kommer mycket vara oklart även när föreskrifterna har kommit - hur systemet kommer att fungera i verkligheten får framtiden utvisa. Den här artikeln tar upp frågan om hur kulturvärden i befintlig bebyggelse kan komma att påverkas av systemet med energideklarationer.
Inom kulturmiljövården är det väl känt att energibesparande ändringar kan förvanska byggnader. Från sjuttiotalets energikris och statliga energisparstöd har vi kvar många sorgliga exempel på detta, det kan gälla fasadförändringar i samband med tilläggsisolering, fönsterbyten med mera.

Alla ändringar leder dock inte med nödvändighet till förvanskningar, utan det finns många goda exempel på varsamma ändringar som respekterar byggnadens kulturvärden. Dessutom finns åtgärder som inte påverkar själva byggnadskroppen: exempelvis att förbättra styr- och reglersystem eller sänka inomhus-temperaturen. Man bör dock vid alla typer av åtgärder anlägga ett helhetsperspektiv på byggnaden och se vilka konsekvenser som åtgärden leder till. En sänkning av inomhustemperaturen förändrar naturligtvis inomhusklimatet men påverkar även fuktbalansen i byggnadens stomme, övergång från oljepanna till värmepump kan medföra fuktproblem i källaren och så vidare.

Liten risk?

Eftersom energideklarationerna kommer att innehålla rekommendationer om energi-effek-tivi-se-rande åtgärder - inte krav på åtgärder - kan man förledas att tro att risken för att förvanskande åtgärder utförs är liten i sammanhanget. Men vitsen med att systemet införs är trots allt att en del av de rekommenderade åtgärderna verkligen utförs, och det finns ingen anledning att tro att fastighetsägarna själva sätter stopp för alla förvanskande åtgärder.

Utrymme för undantag

Hur de kulturhistoriska värdena ska skyddas i det svenska systemet har diskuterats i förarbetena till lagstiftningen, delvis på grund av att EU-direktivet ger utrymme för att byggnader med stort kulturhistoriskt värde undantas från kravet på ener-gideklaration. 
Ett antal argument talar för ett sådant undantag. För det första riskerar inte byggnaderna att förvanskas på grund av att olämpliga åtgärder rekommenderas (och genomförs!). För det andra är det sannolikt att annan lagstiftning skulle göra det omöjligt att genomföra de rekommenderade åtgärderna, till exempel när det gäller byggnadsminnen. För det tredje utgör gruppen kulturhistoriskt värdefulla byggnader en liten del av byggnads-beståndet, vilket innebär att det inte gör så mycket om de undantas. Ytterligare argument är att man i utformningen av systemet inte behöver ta lika stor hänsyn till huruvida åtgärder är förvanskande eller inte, samt att det är krångligt att ta fram energideklarationer för kulturhistoriskt värdefulla (läs äldre) byggnader eftersom kunskapen om hur de fungerar energitekniskt är bristfällig.

Genom den förordning som beslutades av regeringen före årsskiftet tycks ett undantag för kulturhistoriskt värdefulla byggnader ha införts i det svenska systemet. I undantaget ingår byggnadsminnen och byggnader som faller in under 3 kap. 12 § plan- och bygglagen. Även byggnader som används för religiös verksamhet ingår. Det är dock otydligt hur undantaget ska tolkas och jag rekommenderar den som är intresserad att läsa förordningen själv. Den och andra dokument finns på www.boverket.se. 
En intressant fråga i sammanhanget är hur kommunerna kommer att hantera undantaget, eftersom det är de som avgör när en byggnad är att betrakta som kulturhistoriskt värdefull enligt 3:12, samtidigt som de är tillsynsmyndighet för systemet med energideklarationer. Detta är inte en trivial fråga, delvis på grund av att 3:12 hanteras på olika sätt i olika kommuner. De fastighets-ägare som ser energi-deklarationen som en onödig kostnad kommer kanske försöka övertyga kommunen att deras byggnader ska betecknas som 3:12, vilket är en ovanlig önskan.

I stället för undantag

Ett alternativ till att undanta kulturhistoriskt värdefulla byggnader från kravet på energideklaration är att utforma systemet så att alla åtgärdsförslag tar hänsyn till byggnadens värden. Trots att det kan låta som en utopi hävdar jag att det är ett bättre sätt att hantera problematiken. De argument som talar för ett undantag är vaga, troligen har det införts i huvudsak för att "komma undan problemet". Risken att förvanskande åtgärder utförs på våra monumentala byggnader är nämligen liten, just för att de har en skyddslagstiftning antingen genom kulturminneslagen eller plan- och bygglagen. Däremot finns en outnyttjad potential för energieffektivisering genom åtgärder som inte påverkar kulturvärdena negativt: konvertering av värmesystem, styr- och reglertekniska förbättringar, isolering av vindsbjälklag och så vidare. 

Problematiken är mer påtaglig för de byggnader som har mindre uppenbara värden och följaktligen saknar annat skydd än plan- och bygglagens paragraf 3:10, som säger att alla ändringar ska utföras varsamt. En mycket stor del av det svenska byggnadsbeståndet faller in under denna kategori. Andelen varierar dock kraftigt mellan olika kommuner beroende på hur man har arbetat med detaljplaner och områdesbestämmelser.

Kompromisser

Av ovanstående följer att förvanskande åtgärder kan komma att rekommenderas trots att byggnader med "stort kulturhistoriskt värde" undantas från kravet på energi-deklaration. Hur kan då systemet utformas så att byggnadens kulturvärden bevaras samtidigt som tillräckligt med energi sparas? Problemet gäller främst invändig och utvändig tilläggsisolering samt fönsteråtgärder, åtgärder som kommer att visa sig kostnadseffektiva, och därmed rekommenderas, för framförallt en stor del av det äldre småhusbeståndet. Här är det viktigt att rekommendera åtgärder som är kompromisser mellan optimal energieffektivisering och hänsynstagande till byggnadens kulturhistoriska värden.

Näst-bästa-åtgärder med förtjänster

Ett exempel på en sådan åtgärd är att göra en varsam tilläggsisolering av ytterväggen som i liten grad påverkar byggnadens arkitektoniska uttryck (det går faktiskt att göra!), eller att istället för att byta ut hela fönstret byta till energiglas. Ofta kan denna typ av åtgärder ge stora besparingar utan att de leder till väsentlig förvanskning. Det är därför viktigt att de lyfts fram i underlaget som de oberoende experterna arbetar efter. Problemet är att om man enbart ser till kostnadseffektivitet och energieffektivisering så kommer mer hårdhänta åtgärder att premieras och därför bör de oberoende experterna göras medvetna om förtjänsterna med dessa näst-bästa-åtgärder.

FoU-behov

Troligen rör det sig inte om så många åtgärder som behöver "specialanpassas" för äldre konstruktioner, eftersom beståndet är relativt homogent. Ett forsknings- och utvecklingsbehov finns antagligen inom flera områden, så att kända problem och svårigheter med vissa vanliga åtgärder blir utredda. Det kan gälla hur man bör tilläggsisolera olika konstruktioner, hur krypgrunder med fuktproblem hanteras, hur självdragsventilation kan förbättras etc.

Det skulle vara en lättnad för de oberoende experterna om det fanns grundliga utredningar kring effekterna av olika energi-effektiviserande åtgärder, något som idag saknas för äldre konstruktioner. I och med att systemet med energideklarationer införs finns goda möjligheter att följa upp vilka verkliga effekter en viss typ av åtgärd ger upphov till, eftersom en stor mängd statistik kommer att bli tillgänglig som går att använda för ändamålet.

I dagens samhällsdebatt är energifrågorna prioriterade, och en omställning av vår energiförsörjning är ett viktigt steg mot ett hållbart samhälle. Men hållbarhetsbegreppet innefattar även resurshushållning i allmänhet, och där finns mycket att lära av de äldre material och metoder som finns representerade i den äldre bebyggelsen. En alltför ensidig inriktning mot energisparande är därför inte bra; jag tror dock att med rätt utformning så kan energideklarationerna bli ett effektivt styrmedel som minskar energianvändningen på ett hållbart sätt.

Läs mer om energieffektivisering på www.sparaochbevara.se Här finns både goda exempel, forskningsresultat och en kunskapsdatabas. Det är Högskolan på Gotland, Riksantikvarieämbetet, länsstyrelsen och Energimyndigheten som ligger bakom.

Utgiven i nummer:
1/2007
Författare
Gustaf Leijonhufvud

Forskningsassistent vid Högskolan på Gotland

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas