Stoppa rivningsvågen – den skadar stadens själ, debattartikel i SvD Kultur den 10/1 2018

När man river det historiska byggda kulturarvet med kortsiktiga argument som stöd river man också sår i stadens själ. Rivningsvågen i Stockholms innerstad måste få ett slut. Det skriver Svenska byggnadsvårdsföreningen i SvDKultur den 10 januari 2018.

Stockholm är en plats där många generationer före oss levt och verkat. Alla generationer har satt sina avtryck. Just blandningen av äldre och nyare bebyggelse har gett staden dess själ. När man river det historiska byggda kulturarvet med kortsiktiga argument som stöd river man också sår i stadens själ. De senaste årens många byggprojekt i innerstaden har gett ett samlat omvandlingstryck som vi inte sett sedan 1960–70 talen, med dess många mindre lyckade stadsmiljöer och raserade innerstadskvarter som följd.

Att man nu åter river fungerande hus från 1800-talet, som Humlegården gör med Astoriahuset, vittnar om en historielöshet hos fastighetsägarna som vi som bryr oss om Stockholm inte längre bara kan vara åskådare till. Rivningsvågen måste få ett slut. Det verkar närmast omöjligt för den politiska ledningen i staden att få till stånd en långsiktig helhetssyn i dessa frågor. Trots ett bra stöd i den lagstiftning som finns på riksnivå, och trots en riksintresseklassning för ett bevarande av innerstaden i Stockholm, famlar politikerna utan kompass. I översiktsplaneringen och i det nyligen av Staden framlagda "Program för City" borde en vägledning ges för hur kulturhistoriskt värdefulla miljöer ska bevaras och stärkas. Rivning och kortsiktiga bedömningar får alltför ofta gå före ett långsiktigt synsätt på staden och dess organiska omvandling.

En policy att hålla ihop över blockgränsen mellan de stora partierna över mandatperioderna omöjliggör varje försök till opposition. Det visar processerna kring Nobelcenter, där S och M varit närmast kroniskt tondöva för en omfattande folklig opinion mot den nuvarande placeringen. En ensidig betoning på modernisering och omfattande nybyggnad skapar fler missriktade incitament som sammantaget leder oss helt fel. Stadens minne som det kan utläsas i byggnaderna raseras, sakta men säkert.

Nu behövs ett allmänt uppvaknande innan det är för sent. Och enkla och tydliga riktlinjer som ger fastighetsägare och byggföretag klara förhållningsregler när stadens byggnader ska förvaltas och förädlas. Riktlinjerna behövs också för att ge politikerna råg i ryggen när beslut om enskilda projekt ska fattas. Detta måste bli en av de frågor som ställs i centrum för den kommande valdebatten.

Riktlinjerna skulle kunna innehålla följande punkter:

  • En stor restriktivitet när det gäller rivningar av funktionsdugliga byggnader från alla tider, framförallt byggnader som är värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt
  • Ett krav på att nya byggnader i stadens centrala delar ska anpassas till befintliga hushöjder och topografi, dvs stopp för fula påbyggnader.
  • En utveckling av fastigheternas underhållsplaning till att omfatta åtgärder för att underhållet ska anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt.

Riktlinjerna ska inte innebära ett stopp för en fortsatt användning och utveckling av stadens äldre byggnadsbestånd. Byggnader måste få utvecklas med tiden. Men stor hänsyn behöver tas till befintliga kulturhistoriska och arkitektoniska värden så att inte byggnaderna förvanskas.

Låt Humlegårdens beklagliga hantering av Astoriahuset bli ett tydligt stoppmärke.

Vicki Wenander 
Ordförande, Svenska byggnadsvårdsföreningen

Björn Hasselgren
Ledamot, Svenska byggnadsvårdsföreningen

 

 

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in